Förra veckan meddeladedet kommunala bostadsbolaget Skebo att nio procent av de lediga lägenheterna hos Skebo ska avsättas till nyanlända med permanent uppehållstillstånd. I Skellefteås fall handlar det om 170 personer med permanent uppehållstillstånd i år och 150 personer nästa år.
Exakt hur många lägenheter det handlar om är svårt att säga. Men för jämförelsens skull kan sägas att förra året motsvarade nio procent av de omsatta lägenheterna cirka 40 till 50 lägenheter.
För en kommun som vill växa är bostäder en avgörande faktor. Därför tycker jag det är positivt att Skebo nu gör detta.
Faktum är att alla kommuner sedan den 1 mars 2016 är skyldiga att ta emotoch ordna bostad för nyanlända som anvisas till kommunen.
Men så fort det handlar om att på olika sätt hjälpa människor som flytt från krig att etablera sig i sitt nya hemland, kommer det också kritik om att vissa premieras ”på bekostnad” av andra.
Jag har svårt att se det så.
Att hjälpa människor som anvisats till vår kommun ser jag som en självklarhet. Dessa människor vet inte var i Sverige de kommer att hamna, de har låg kännedom om hur den svenska bostadsmarknaden fungerar och har definitivt inte haft möjlighet att i unga år ställa sig i Skebos bostadskö.
Det högt ställda målet om att Skellefteå kommun ska ha 80 000 invånare år 2030 blev betydligt mer realistiskt när Northvolt för två veckor sedan offentliggjorde att de placerar sin jättefabrik i Skellefteå.
Men även i det fallet handlar det om att kunna tillgodose bostäder till de som flyttar hit för att jobba med batteriproduktionen.
Att Skebo, Riksbyggen, Heimstaden och Lindbäcks för en tid sedan meddeladeatt man i och med Northvolts etablering nu planerar att bygga ytterligare 1000 nya lägenheter i Skellefteå är positivt.
En fungerande infrastruktur är nödvändig för att säkerställa att fabriksprojektet blir verklighet.
Det här är en ovan situation för Skellefteå. I augusti 1993 skrev Norran om hur det fanns 720 outhyrda lägenheter i Skellefteå kommun, där Skebo var värst drabbat med drygt 600 tomma lägenheter varav omkring 100 på Morö Backe och nästan lika många i Byske.
I januari 1995 gjorde Norran en kartläggning där vi kunde konstatera att det sammanlagt fanns 864 lägenheter tomma, vilket då var fem procent av beståndet. Det fanns till och med lägenheter man kunde köpa mot en insats av en krona.
Så nog har situationen förändrats och det ska vi vara glada för.
För en kommun som vill växa är bostäder en avgörande faktor. Därför tycker jag det är positivt att Skebo nu gör detta.