Den här nyheten skulle Lina Andersson vilja se under 2015.
”Vi ska göra ljudintervjuer med gruppledarna och vi har bestämt att det är du som ska göra dem.” Gulp. Det skrivna ordet behärskar jag skapligt, men tanken på att gå ifrån mitt trygga anteckningsblock och kastas ut i etern kändes överväldigande till en början.
Men jag bet ihop och började ringa runt. Det var ont om tid innan semestern skulle dra igång, så intervjuerna behövde göras på löpande band.
Jag minns att den första intervjun var med Moderaternas Andreas Löwenhöök, och trots att jag hade intervjuat honom otaliga gånger innan, hade jag en liten klump i magen innan. Inklämd i ett trångt rum utan syre, satt jag i en timme, stel som en pinne, tillsammans med den moderata politikern. Men när jag kom ut hade jag ett lättat hjärta. Den första var avklarad!
Självklart var jag tvungen att lyssna på mig själv senare på eftermiddagen. Till min glädje lät jag behärskad och lugn i rösten, men vad tusan hade hänt med min dialekt? Hade jag alltid låtit så nasal? Hade jag gått runt i ovisshet i alla dessa år? Inte för att det är något fel med Skelleftedialekten, jag hade bara ingen aning om hur det låter när man hör det ”utifrån”.
De följande två veckorna betade jag av de resterande gruppledarna. Några av inspelningarna fick ett pipande ljud i bakgrunden från ventilationen i rummet, vid en annan stannade inspelningsutrustningen mitt i, och filerna blev så stora att de inte rymdes på datorn.
Så när allt efterarbete var klart var jag rätt slut. Efter flera timmars redigering var jag helt ärligt ganska less på att höra både min egen röst och mina intervjupersoners.
Men slutresultatet blev helt okej och jag lärde mig mycket, både om tekniken, politiken och människorna bakom.
Lina Andersson intervjuade alla gruppledarna för partierna i Skellefteå kommunfullmäktige.