Torsdagen i september hade puttrat på i ganska maklig takt. Såhär i efterhand minns jag knappt vad jag skrev för något under dagen. Allt skulle så småningom komma att hamna i skymundan.
På eftermiddagen spreds nämligen nyheten att en liten flicka från Bagdad, Irak som hade fångats på en världskänd bild då hon lekte med en dansk polis, hade kommit till Skellefteå med sin familj. Polisen hade lovordats i sociala medier för sin insats. Bilden hade blivit en påminnelse om den medmänsklighet som ändå fanns någonstans mitt i katastrofen.
Läs mer: Efter 15 dagar kom Noor till tryggheten i Skellefteå
Jag hade jobbat från klockan 8, och när min arbetsdag egentligen var över klockan 17 så började försöken att få kontakt med Noor Al-Saedis morbror som bor i Skellefteå. Jag fick tag i honom ganska snabbt och vi kom överens om en tid senare på kvällen.
Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag och fotografen Ulf Johansson ett tag senare sprang över en parkering i spöregn för att ta oss till lägenheten på Anderstorp. Hur skulle det kännas för dem att berätta sin historia och hur skulle jag hantera det? Och kanske framförallt: hur skulle jag kunna göra deras historia rättvisa?
När vi kom dit fick vi ett otroligt varm bemötande. Trots att familjen hade varit på resande fot i 15 dagar så höll de modet uppe. Det var när mamma Shima Al-Saedi började berätta familjens historia som jag märkte hur hon tyngdes ned av allt som hade hänt. Hur de hade fruktat för sitt liv i Irak, hur Noor hade drömt mardrömmar och gråtit om nätterna och hur rädda de hade varit i gummibåten över Medelhavet.
Men mitt i allt elände så fanns det något annat också. Något som kanske inte hade infunnit sig förrän familjen var i säkert förvar hos Noors morbror; en slags trygghet.
För trots att Noor hade varit med om mer än många andra sexåringar så var hon sådär levnadsglad som bara ett barn kan vara. Hon lekte lekar och skrattade. Det var hon som lättade upp stämningen direkt vi andra blev alldeles för allvarliga. Jag insåg att vi hade alla mycket att lära av den lilla flickans sätt att se på livet och därför är jag väldigt tacksam över att jag fick träffa henne.