Sitter i. ”Det kan ta fyra generationer för ett krig att försvinna”, säger Lena Jensen. Foto: Lennart Enkvist.
För några år sedan började Lena Jensen fundera på hur mammans bakgrund påverkat henne och hennes syskon. Lena beskriver sig själv som en rotlös person och berättar att hon flyttat 43 gånger i sitt liv. Samtidigt har hon ofta haft en känsla av att vara övergiven.
Hon började släktforska, startade Facebookgruppen ”Vi som är barn till finska krigsbarn” och fann snart att hon långt ifrån var ensam:
– Jag ville se om rotlöshet var en gemensam nämnare och det var många som hade flyttat och bytt jobb ofta. Det finns också forskning som visar att trauman är genetiskt överförbara.
Utifrån vad hon fått fram bestämde sig Lena för att samla in berättelser från människor som bär på de här erfarenheterna. Det resulterade i projektet ”Den delade berättelsens betydelse för delaktighet”.
Projektet består av tre delar. Den första innehåller filmade intervjuer med barn till krigsbarn och nyanlända som fått uppehållstillstånd.
Den andra delen genomförs nu i helgen på Café Ångloket i Kusfors. Då blir det två späckade dagar med workshop, berättande och föreläsningar kring anknytning och integration.
– Det är berättelsen som är den läkande faktorn. Om man får berätta förstår man att man inte är ensam, då är det lättare att förändra sin situation, säger Lena.
Nu hoppas hon att helgens workshop ska ge många idéer som går att använda i projektets tredje del. Tanken är att det ska bli en filmad uppföljning, pengar har sökts från SVT och Film i Västerbotten.
Lena är övertygad om att vi idag, med den flyktingsituation som nu råder, kan lära av det som hände för 75 år sedan. Visst är vi duktiga på att ordna bostäder och skola, men ett forum för att möta våra medmänniskor saknas.
Hon skulle vilja att till exempel hembygdsföreningen och berättarföreningen kan möta de nyanlända i samtal om hembygdens betydelse.
– Ofta hör man ”jag vet inte var jag hör hemma, är jag svensk eller syrier?” Det kan gå igen i generationer, men det går att hitta ett sätt att hantera det.
Det är berättelsen som är den läkande faktorn. Om man får berätta förstår man att man inte är ensam.
Vill förändra. Lena Jensen startade Facebooksidan ”Vi som är barn till finska krigsbarn” och fann snabbt att många har liknande upplevelser och erfarenheter. Foto: Lennart Enkvist.