Besviken. Kerstin känner sig dåligt behandlad av socialtjänsten och tycker att de har lagt över ansvaret för sonen på henne. Foto: Carina Kvist.
Kerstin är pensionär. Sonen Patrik är närmare 50 år gammal och har missbrukat alkohol under lång tid.
– 2005 fick han sparken för att han misskötte jobbet och sedan dess har det eskalerat, men det har pågått sedan långt innan dess, säger Kerstin.
Hon säger att hon har fått kämpa för att få ersättning från socialtjänsten för de utgifter hon dragit på sig när hon har försökt hjälpa sonen att skaffa ett boende. 2008 ordnade hon en lägenhet åt honom, men hon fick lov att stå på kontraktet eftersom ingen ville hyra ut en bostad åt en arbetslös person med ett missbruk.
– Från början hade Patrik ingen ersättning, men socialtjänsten gick inte med på att betala för lägenheten och det började komma krav på hyran till Kerstin. Det är som att soc förväntar sig att vi ska ställa upp, berättar hennes sambo Thomas.
När Patrik väl började få en ersättning varje månad började han spendera pengarna på annat än hyran.
– Jag tycker att det var fel av soc att inte se till att hans pengar gick till hyran, säger Thomas.
När Patrik lämnade lägenheten i dåligt skick tog socialtjänsten på sig att stå för städningen.
Efter det flyttade Patrik till Mellansverige och när han kom tillbaka för cirka ett och ett halvt år sedan, flyttade han tillfälligt in hos Kerstin och Thomas eftersom han inte hade någonstans att bo.
– Socialtjänsten kunde inte hitta någon lägenhet åt honom, men det blev för påfrestande för honom att bo här. Han blir aggressiv när han är full. Men trots att han är vuxen, så slutar han ju aldrig vara min son. Vi bestämde oss för att hyra ut vår stuga till honom. Och när han flyttade in så slutade socialtjänsten att leta boende åt honom, trots att vi sa att det bara var en tillfällig lösning, säger Kerstin.
Att få ersättning för att sonen bodde i stugan tog tid.
– Och då fick jag ändå bara 1 000 kronor i månaden, vilket inte täckte kostnaderna, säger Kerstin.
I juli sa hon och Thomas upp kontraktet eftersom de ville att sonen skulle få en mer permanent lösning. När de gick in i stugan möttes de av ett totalt kaos; smutsig och trasig disk, fimpar överallt och sopor fulla köket. När hon försökte få socialtjänsten att stå för städning av stugan, tog det stopp.
– Jag känner mig väldigt illa behandlad av socialtjänsten, det känns som att man inte har samma rättigheter som hyresvärd bara för att man är anhörig, jämfört med om man äger hyresfastigheter, säger Kerstin.
Thomas tillägger:
– De har sagt att de inte kommer att städa, och att vi borde ha skrivit det på kontraktet innan. Men gäller det inte för alla hyresgäster? De borde ju ha upplyst oss.
I dag vet de inte var Patrik befinner sig.
– Det var i augusti jag hade kontakt med honom senast. Som anhörig får jag ju inte veta av soc var han finns, säger Kerstin.
Hon säger att oavsett vad socialtjänsten svarar så kommer hon att driva processen vidare juridiskt.
Fotnot: Namn och detaljer har ändrats för att anonymisera familjen.
Trots att han är vuxen, så slutar han ju aldrig vara min son.