Jörn. Det är orten som fostrat musikaliska storheter som Pär Wiksten, det är orten som var själva kärnan till Sara Lidmans glöd. Just innan klockan elva en helt vanlig vardagsförmiddag ligger ett harmoniskt lugn över Storgatan, som slingrar sig igenom hela orten. Några står och pratar invid vägkanten, en barnfamilj strosar mot matbutiken i solskenet.
Utanför Furuskolan råder samma stämning som på vilken grundskola som helst – stojigt, skrattigt och uppsluppet. Ann-Sofi Burström öppnar dörren till entrén. Hon arbetar som integrationsassistent och sammanfattar på många sätt den anda som finns i bygden. Hon är engagerad, van att göra saker själv men också väldigt frustrerad.
– Jag känner ofta: Varför vill ingen lyssna på oss? säger hon.
I den meningen tar projektet "Kreativa platser" avstamp. På en helt annan plats, i Skellefteå, satt Rose-Marie Lindfors, engagerad i Berättarföreningen. Det var hösten 2016, hon hade precis kommit hem från en informationsträff i Umeå. Där berättade Kulturrådet om hur de ville satsa på kultur på platser där det inte var självklart. Rose-Marie Lindfors var inspirerad, tagen. När hon scrollade igenom sitt Facebookflöde fastnade hon plötsligt vid ett inlägg. Det stod: "Varför lyssnar ingen på oss i Jörn?" och avsändaren hette Ann-Sofi Burström.
– I den stunden var det klart. Jag kände inte Ann-Sofi, men ringde upp henne och berättade vad jag ville göra. Jag ville ansöka om stödet från Kulturrådet och jag ville att kulturprojektet skulle ske i Jörn. Och där finns redan en kärntrupp engagerade människor, som direkt hakade på. Namnet var självklart: "Lyssna på oss", säger Rose-Marie Lindfors, som nu är projektledare för Jörnssatsningen.
"Kreativa platser" är samlingsnamnet på Kulturrådets storslagna satsning. 27 olika bostadsområden och orter har beviljats stöd för att driva kulturverksamheter, och Jörn är en av dem. Syftet är enkelt – att fler ska kunna ta del av och skapa kultur där de bor. De boende är projektets kärna, de är deltagare, kulturutövare och publik.
Att som Jörnsbo ligga i centrum, att vara den som ett mångmiljonsprojekt till stor del kretsar kring, är en ovan känsla menar Ann-Sofi Burström.
– Frustrationen har funnits här på orten länge. Jag har bott här hela mitt liv, och sett förändringarna. Vi som bor här får sköta allt själva. Det är som att man som Jörnsbo inte är välkommen i Skellefteå kommun.
Ilskan. Den återkommer hon till. Ilskan över centralisering, över hur hon upplever att ortsborna får kämpa för sådant som kommer självklart för de som bor i Skellefteå. Ilskan över synen på inlandsorter, över synen på människorna som bor där. I "Lyssna på oss" ser hon en möjlighet i att kanalisera den ilskan i kulturella uttryck.
– Det känns otroligt stort. Vi har inga naturliga mötesplatser längre och väldigt få kulturarrangemang. Jag hoppas att det här kan öppna upp ögonen för många, att det kan bidra till mer liv på orten och fungera som en brygga mellan asylsökande och de som redan bor här, säger Ann-Sofi Burström.
Varje ort som deltar i "Kreativa platser" skapar unika projekt på just den platsen utifrån lokalbornas tankar. "Lyssna på oss" är ännu i en uppstartsfas, de testar sig fram. Men redan nu är det klart att Jörn kommer skapa en ursinnig festival 2019, en konstutställning under sommaren, inspirationsdagar, berättarkvällar ute i byarna och kanske framförallt: ett nytt, kulturellt centrum.
– Under våren har vi bjudit in till bland annat berättarkväll och teater, säger Rose-Marie Lindfors.
"Lyssna på oss" pågår i tre år och stannar inte i Jörn. Under hela projekttiden kommer Myndigheten för kulturanalys att studera effekterna av kulturprojektet. Vad händer med ett ställe när det får möjligheten att satsa på kultur? Hur påverkas orten?
– Jörn är ett av bara sju projekt som ska studeras. Kulturminister Alice Bah Kuhnke har sagt att de här projekten kommer lämna spår i framtiden, och resultatet av studien kommer nå ända upp till regeringen. Det här är så mycket större än ett vanligt kulturprojekt, vi får vara med och påverka framtidens kultursatsningar, säger Rose-Marie Lindfors.
Inne på Furuskolan har Ann-Sofi Burstöm satt sig ner. För henne betyder projektet en sak:
– En framtidstro. Vi behöver det här, säger hon.