Hur porträtterar vi kvinnor och män på bild? Den frågan är ständigt aktuell för oss som på olika sätt jobbar med medier.
Eller egentligen borde den korrekta frågan vara: ”Hur porträtterar vi genus på bild?” Det vill säga de sociala konstruktioner som finns förknippade med kön.
Är det ens en intressant frågeställning? Ja, det tycker jag faktiskt att det är.
Ett slentrianmässigt reproducerande av stereotypa könsroller begränsar människors frihet och befäster bilder av hur världen är och för alltid ska vara beskaffad.
Därför är jag glad att Norran är en del av fotoutställningen ”Ge plats”, som i tisdags sattes upp längs gågatani Skellefteå, samt publicerades på norran.seoch på Skellefteå kommuns hemsida.
De här bilderna är resultatet av en workshop som Norran, tillsammans med Skellefteå kommun och andra medier, samt lokala fotografer i Skellefteå, i våras deltog i under ledning av ” Genusfotografen” Tomas Gunnarsson.
Men varför är då detta viktigt? På norran.se har under veckan debatten rasat. Det är bra! Just det har varit ett av utställningens syften. Dock har jag personligen svårt att förstå de kommentarer som enbart vill avfärda detta initiativ som ”slöseri med skattepengar” eller ”pinsamt”. Alla aktörer som på något sätt har en roll i offentligheten, såsom exempelvis medier, myndigheter eller kommuner, bör ju naturligtvis göra vad de kan för att motverka cementeringen av stereotypa könsroller.
Med stereotypa avses exempelvis det faktum att kvinnor ofta ombeds att le på bild medan männen utstrålar seriositet genom en allvarlig min. Eller att kvinnor ofta får vara passiva på bild, medan män istället är aktiva. En annan genusfälla vi ibland går i är när vi porträtterar kvinnor i någon form av maktposition. Där en manlig chef tillåts stå med armarna i kors och allvarligt titta in i kameran, kanske kvinnan lite busigt får titta fram bakom ett träd tillsammans med en text om att hon minsann har ”skinn på näsan” som kan basa över så många män och att hon inte är ”rädd för att ta beslut”.
Men det är väl inte så stor grej!? Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män!
Jo, så kan man naturligtvis resonera om det huvudsakliga syftet med tillvaron är att till varje pris upprätthålla status quo. Är man däremot intresserad av att lyfta en företeelse i samhället som i förlängningen kan fungera begränsande för alla människors frihet så har jag svårt att se några argument mot en sådan här utställning.