Nä, det blev ju inte heller någon seger i de tre avslutande matcher innan julledigheten för Skellefteå IBS damlag i division I.
Istället har de nu en förlustsvit på sju raka matcher vilket enkelt kan sammanfattas som urtråkigt.
I de tre sista matcherna började dock matcherna så smått se allt bättre ut för Skelleftetjejerna.
Mot Iksu hade IBS däremot inte så mycket att säga till om och förlustsiffrorna skrevs till 5–1.
Den tyngsta förlusten den här säsongen kom nog dock i den åttonde omgången.
IBS reste norrut till Kiruna med få spelare och en back i mål. Med dem förutsättningarna förstår ni själva att det inte var uppdukat för kalas precis, men som matchen utspelade sig hade det faktiskt lika gärna kunnat bli glädje i den annars så tunga hemresan.
Men som ni vet blev det ju ingen glädje - trots att IBS egentligen rent spelmässigt var klart bättre än segrande Kiruna som vann med marginalen 5–2.
IBS sköt dubbelt så många skott och hade stundtals parkerat på offensiv planhalva, men precis som det brukar vara med lag som det kärvar i maskineriet för ville inte bolljäveln in och istället blev det alltså förlust.
Till sist förlorade även Skellefteå IBS med 7–3 hemma mot seriesuveränen RIG – ett resultat som egentligen är på något sätt dåligt med tanke på tidigare matcher, men som matchen faktiskt utspelade sig tycker jag att IBS var värda ett bättre öde.
Under långa stunder var de faktiskt bättre än RIG, men just nu vill det sig bara inte för IBS-damerna helt enkelt.
För att summera hela den första halvan av säsongen måste jag nog använda mig utav det tråkiga ordet besvikelse.
För besvikelse är faktiskt det ord som passar bäst in.
IBS har inte fått till spelet och glädjen har inte riktigt varit där vad det känts som.
För IBS del måste de återfinna spelglädjen och energin från ifjol om det ska bli något fortsatt spel i division I.
De har kvaliteten för det, men frågan är om de har inställningen.
För i dagsläget känns det som att inställningen går att diskutera. Alla tjejer går inte ut på planen vid varje byte och tar ett stenhårt jobb. Fler måste rycka upp sig och kraven måste höjas inom laget.
Alicia Lindqvist är en av få som får godkänt för den första halvan tack vare hennes slit.
Frågan är bara om det är fler som väljer att följa hennes väg efter julledigheten eller om de hellre spelar i division II nästa år.
Den som lever får se.
// Johan K