När man når till en viss position i samhället så börjar man ta saker för givet, det är inte konstigt.
Man umgås med likasinnade, blir inbjuden till mer eller mindre slutna sällskap där man snabbt får lära sig hur det går till i toppen av näringskedjan. Jag tror inte att kommuners chefer och vd:arna i dess bolag är några undantag.
Den granskning som Norran har gjort av Skellefteå Buss har bara varit möjlig för att Skellefteå Buss är ett kommunalt bolag. I det privata näringslivet är det så här man gör affärer.
Bjudresor på lyxhotell med överdådiga middagar står som spön i backen, avdragsgill kungskrabba serveras med årgångsvin på ospecificerade kvitton. Exklusiva krogar plockar bara fram den ryska kaviaren när det görs stora affärer eller när kapitalets lobbyister bjuder EU-politiker.
Jag menar att samhällets regelverk tillåts bli lite otydligt när man nått upp till de gyllene pinnarna i karriärstegen.
Familjemedlemmar som följer med på ”förlängda affärsresor” är bara en praktisk fråga för ledningsgruppen och ingen blir förmånsbeskattad för att man drar sitt privata Eurobonuskort vid tjänsteresor och sedan tar hela familjen på semester för intjänade flygpoäng.
Dyra julklappar går under Skatteverkets radar mellan leverantörer och viktiga inköpare.
Det är så världen är funtad. Mycket ska ha mer och makt berusar. Samhällstoppen anser sig ha rätt till frikort medan samhället jagar enkronor hos vanligt folk.
För inget av det ovanstående går att använda längst ner på samhällsstegen där vi vanliga dödliga hålls under sträng uppsikt av Skatteverket.
Det vore såklart förödande för samhällsmoralen om en undersköterska inom äldreomsorgen skulle få både jullunch och julklapp av sin arbetsgivare.
Ulf L.