Boende i Kalvträsk har fem mil enkel väg till närmaste återvinningsstation. Byborna gör mycket för att hålla byn vid liv och återvinningssituationen har varit ett huvudbry i flera år.
Med gemensamma krafter har de bland rustat upp Kalvträsk Glesbygdscenter och gått in med pengar när Skelleftebränslen skulle etablera en tankstation.
– Vi försöker också stöda butiken i byn och åker inte till Skellefteå eller Burträsk för att handla, säger bybon Claes-Olav Bohman.
Han har länge engagerat sig i återvinningsfrågan och menar att byborna vill hantera sina avfall på ett miljövänligt sätt, men får ingen realistisk möjlighet till det. Han har bland annat kontaktat Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) och Skellefteå kommun för att få till en lösning.
– Det känns som att de bara väntar på att vi ska dö och att allting ska sopas under mattan, säger han.
Agneta Lantto Forsgren, verksamhetschef för avfall vid Skellefteå kommun, hänvisar till producentansvaret som infördes 1994.
– Ansvaret ligger inte hos kommunen utan hos FTI.
Står och stampar
Återvinningsstationer placeras på platser med många människor i rörelse. Även om butiken i Kalvträsk utgör ett naturligt nav i byn är de trettiotal byborna alldeles för få.
– Det ska vara minst 500 invånare, säger Mia Steinbach, regionchef vid FTI.
En pågående statlig utredning ska visa hur ansvaret kring återvinnig ska fördelas. Så länge producenterna har ansvaret ser Agneta Lantto Forsgren inget sätt för kommunen att bestämma i frågan.
– Vi kan såklart ringa och prata med producenten och pusha på, säger hon.
Har ni gjort det?
– Ja. Ärendet har varit uppe i omgångar.
Så länge utredningen pågår står situation i Kalvträsk och stampar. Agneta Lantto Forsgren hoppas att ansvaret till slut ska tillfalla kommunerna.
– Då kan vi gå in och ta ett helhetsgrepp, säger hon.
Det känns som att de bara väntar på att vi ska dö och att allting ska sopas under mattan.