Blev omkörd. Ibland färdas tidningen -fortare än kvällspersonalen. Foto: Hanna Morén
Som nattredaktör är det mitt ansvar att se till att sidorna som jag och redigerarna ritat på kvällen skickas till tryckeriet. Vi har en deadline att hålla oss till för att de i sin tur ska hålla sin deadline gentemot Tidningstjänst som delar ut tidningarna till er läsare.
Oftast är denna deadline inte något problem. Som på många andra jobb är de flesta kvällar rätt rutinmässiga och försvinner fort ur minnet. Sen finns de som man sent kommer att glömma.
En sådan kväll var den 3 oktober, kvällen då ett rullställ höll på att ställa till det ordentligt för oss.
Vi satt som på nålar i trekvart innan tryckaren ringde tillbaka och gav oss det besked vi absolut inte ville ha: Vi var tvungna att bygga om tidningen.
Den är ju uppdelad i två delar och vad rullstället påverkade var att vi skulle bli tvungna att flytta fyra sidor från en del till en annan.
Det låter enkelt men är tyvärr inte det. Speciellt inte när man måste vara frustrerad eftersom det tar ungefär 15 sekunder att öppna en sida och nästan det dubbla att stänga den. Upprepa 56 gånger …
Och då har jag inte räknat in tiden det tar att ändra det som ska ändras på sidorna. Gudskelov var vi tre som hjälptes åt och en som kom med moraliskt stöd.
En dryg timme senare kunde vi äntligen meddela att allt var omskickat och tryckningen kunde börja. Och när våra duktiga tryckare kört full fart blev förseningen till slut inte så farlig. Förhoppningsvis var det inte så många av er läsare som ens märkte något.
En helt annan sorts kväll var den 13 november. Vi var klara i god tid och jag satt och pysslade på en stund på jobbet när tidningen var skickad till tryckeriet. Jag bor strax utanför centrum, det tar ungefär en kvart för mig att gå hem.
På vägen hem blev jag omkörd plötsligt av en postbil. I framsätet ligger buntar av den tidning jag nyss skickat till tryckeriet. Snacka om en surrealistisk känsla!
Men det är verkligen så det är att jobba på en tidningsredaktion – allt kan hända, och gör det också.