"Men sett över det stora hela, trots att Brunflo krossades, kändes det inte riktigt som att IBS-damerna hade den samma spelglädje som ifjol. Spelet flöt inte på som vi tidigare fått beskåda och det var inte alls lika mycket fart som det var i fjol. Det blev förvisso fyra poäng, men jag minns mycket väl efter de tre första omgångarna att jag hade en klump i magen. Tendenserna kändes inte goda, och tyvärr visade mina tendenser sig att ha rätt."
Så sammanfattade jag kortfattat Skellefteå IBS-damerna tre första matcher av denna säsongs division I-spel.
Nu är det dags för den andra delen av tre och ska jag vara helt ärligt steppar vi nu in i en riktigt tung period.
Det förlust hemma mot Notviken efter en ruskigt svag insats som följdes upp av en förvisso tapper bortamatch med lite folk mot tabelltvåan Sundsvall.
Och efter det hade Patrik Jonsson gjort sin sista match för IBS-damerna som tränare. Han hoppade av på grund av personliga skäl och in istället kom fjolårets uppskattade herre Peder Bergkvist.
Men någon större Peder-effekt uteblev.
Det blev lite förändringar i spelet, men några poäng har inte trillat in för den delen.
I comeback-mötet med Örnsköldsvik på hemmaplan blev det förlust med 7-3 och tjejernas slit räckte helt enkelt inte till.
Men trots förlusten så var ända Ö-viksmötet ett steg åt rätt riktning.
IBS löpte betydligt mer än vad de gjort tidigare under inledningen och de såg faktiskt ut att ha mer roligt ute på banan.
Något som däremot var anmärkningsvärt var att de orkade springa alldeles för lite och det kom faktiskt att bekosta dem ett antal matcher.
För som vi alla vet blev det inte några segrar i de tre avslutande matcherna inför julledighet, så förhoppningsvis har de tränat på bra om de nu ska kunna hålla sig kvar i ettan – vilket de är fullt kapabla till.
Men mer om det i den sista delen av summerandet.
// Johan K