66 år. Gunhild och hennes Gösta firar 66-årig bröllopsdag nästa år. I köket i deras hus på Öberget har det avhandlats en och annan kaffekopp sedan de flyttade in på 60-talet. Foto: Foto: Sofie Abrahamsson.
På Silvermuseet i Arjeplog finns alltid en hörna som är lite extra färgglad. Den med Arjeplogsvanten. Gunhilds hörna. Där ligger de och väntar på ett par lyckliga nävar att värma. Enligt efterforskningar gjorda ska mönstret på vantarna ha ett samiskt ursprung. Det syns inte minst på färgerna som de vanligast stickas i; ofta färgglada med röd, grön eller blå botten, ett särskilt mönster i vitt över fingrarna som bryts av med tvärgående fält över handleden i blått, gult och grönt.
– Min mormor stickade de här mönstret, och jag är ju 84 år, så det är bara räkna bakåt i tiden. Det måste vara långt över 150 år gammalt, säger Gunhild Lundström.
En vante med anor, med andra ord. Inte så konstig kanske att museet haft dem i sitt sortiment sedan länge tillbaka, och gärna har velat fortsätta med det.
– Det var doktor Wallqvist som bad min mamma leverera vantar till museet, och när hon dog tog jag över stafettpinnen.
Och som Gunhild har stickat sedan dess! Nyheter i norr har gjort en snabb uträkning och kommit fram till att med takten hon ångat på borde hon ha passerat 2000 vantpar genom åren, lågt räknat. Men så fick hon också byta ut sin gamla stickarfåtölj för ett tag sedan.
– Den gav upp, helt enkelt!
Hemma hos Gunhild och hennes Gösta står perkulatorn oftast redo för gäster, och det är sällan någon som går därifrån lottlös. Till och med rådjuren får sitt på baksidan av huset. Nästa år firar paret 66 år som gifta, uranbröllop, och vill de ställa till med storkalas blir det inga större problem.
– Vi har fem barn, 19 barnbarn och 31 barnbarnsbarn, skrattar Gunhild och pekar på frysskåpet som är fullt av bilder på barn i alla åldrar.
– De är det bästa jag vet. Barnen.
Det var längesen hennes flinka fingrar lärde sig sticka, på den tiden när det begav sig var det obligatoriskt i skolslöjden. Det var lärarinnan Hulda Abrahamsson som stod för kunskapen som skulle skänka Gunhild Lundström många timmars pyssel.
– Nio timmar, fyra minuter och 45 sekunder. Jag klockade en gång hur lång tid det tar att sticka ett par damvantar. För skojs skull. Men att sticka till alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle vara omöjligt nu när de är så många.
Men less blir hon aldrig.
– Jag tar någon timme här och där. Det roligaste med att sticka är att se mönstren växa fram. Ja, och att jag får så mycket uppskattning för mina vantar. Folk ser att det är kvalitet, inga luftmaskor här inte!
Sofie Abrahamsson
Vantverkstan. Det är här Arjeplogs signaturvantar blir till, i Gunhild Lundströms vardagsrum. Foto: Foto: Sofie Abrahamsson.
Flinkt. Dessa fingrar knåpar varje månad ihop ungefär sex par vantar. Foto: Foto: Sofie Abrahamsson.