Efter ett par dagars mental förberedelse och introduktion där vi bland annat besökt den lokala marknaden, lärt oss säkerhetsregler och börjat vänja oss värmen fick vi tillslut komma till vårt nya hem - ett barnhem i ett litet kustsamhälle en bit utanför Accra.
Tina, vår "Big Mama" här i Ghana, beskrev för oss innan vi kom hit hur barnen hamnar på barnhemmen. Vissa är föräldralösa, och har inte heller några nära anhöriga som kan ta hand om barnen.
En vanlig orsak till att många barn hamnar här är att bristen på preventivmedel gör att många flickor i tonåren blir både två och trebarnsföräldrar innan de fyllt sexton.
Då de inte är förmögna att försörja sig själva, och ännu mindre ett barn, så lämnas barnen istället i korgar på gatan eller utanför barnhemmet så någon ska hitta dem.
En annan orsak till att många av barnen kommer hit är att deras mödrar förblött då de fött barnen hemma och inte haft tillgång till någon ordentlig sjukvård under förlossningen. Då papporna sällan känner något huvudansvar för varken barn eller hushåll blir dessa barn också så småningom lämnade hit via socialtjänsten.
Känslan av att komma in till barnhemmet är svår att beskriva. Från att ha suttit i en skumpig minivan efter gropiga vägar av hårt packad röd sand anlände vi, fyra blekfisar från Skellefteå, till en trettiosex grader varm innergård fylld av barn som springer mot oss. Tårarna kom enkelt när fyrtio barn hoppade upp i våra famnar, kramade oss, kände på vårt hår, klämde på våra öron och frågade vad vi hette.
Man glömde nästan bort sitt namn själv. Från och med nu kommer vi påbörja arbetet med inköp och upprustning av både stort och smått för dessa barn, och ni kommer kunna följa oss här och på vår Facebooksida ”Skellefteå Stöttar". Tillsammans gör vi skillnad!
Oscar, Sofia, Sandra & Elias