Fy fan.
Fy fan vad skönt.
Ja, fy fan vad skönt det var att få bevittna Skellefteå IBS-damernas rysarseger över IBF Dalen under fredagsaftonen.
Med smärtstillande som enda föda de senaste 24 timmarna och med ett färskt talförbud från läkaren var det en något stuvad undertecknad som satt på Eddahallens läktare.
Men det var kanske just därför denna match blev så speciell på så många sätt. Inte minst för mig själv.
Vanligtvis brukar jag inte alls ha problem med att dölja mina känslor. Jag håller alltid på Skelleftelagen, men jag brukar inte ens knyta näven i fickan vid ett viktigt mål. Jag brukar kunna sitta där och bara konstatera att det blev mål och fundera över varför det just blev mål.
Men inte idag.
Det var något som var annorlunda med mig.
Det var något som var annorlunda med matchen.
Den böljade fram och tillbaka och egentligen satt man bara där och hoppades på att IBS skulle springa ifrån medan man trodde att Dalen skulle göra det. Trots att det var IBS som var det bättre laget egentligen hela matchen igenom.
För första gången blev jag förbannad över ett domslut. Jag slog näven i stolen bredvid och kände frustration inom mig när IBF Dalen fick godkänt deras 3-2-mål som från min vinkel såg knappt ut att vara nära på att korsa mållinjen.
Och det slutade inte där.
När Skellefteå IBS sedan i den tredje perioden tryckte på för en kvittering levde jag mig in i matchen. Jag fortsatte att misshandla stolen bredvid - tillräckligt mycket i alla fall för att få Skellefteå AIK:s trio Axel Holmström, Sebastian Aho och Anton Lindholm att vända sig om och undra vad det var för dåre som satt bakom dem.
Men till slut så vändes frustationen till glädje när IBS på ett vips hade gjort två mål i slutminuterna.
I takt med euforin ute på planen hos Skelleftetjejerna var det omöjligt att inte dra på smilbanden, stoppa handen i fickan och knyta näven.
Fasen så skönt.
Fasen så skönt med vinst.
Nu jäklar vänder det.
Exakt så kände jag.
Exakt så känner jag.
***
Om vi lämnar min känslomässiga resa under dagen och går över till hur själva matchen var så måste jag ändå säga att den var underhållande på alla sätt vis om än det inte var den mest välspelade historien.
Det var mycket hawaii och fart från båda lagen, där ändå Skellefteå IBS var det bättre laget sett över 60 minuter. De hade många långa fina spelsekvenser som mycket väl hade kunnat resultera i fler mål än "bara" 4, och tyvärr var det tämligen genomskinligt att tjejerna inte hade självförtroendet att avsluta anfallen.
Det var många bra intentioner, men just när spelaren i fråga skulle skjuta så låste det sig. Det var beklämmande att se, men samtidigt fullt förståeligt.
Till slut lossnade det dock.
IBS tog time-out med lite mindre än fem minuter kvar av matchen och direkt efteråt tog kaptenen Alicia Lindqvist bollen, trampade förbi forwarden från sin nya backplats och la bollen mot mål.
I en båge gick den över en skymd Dalen-målvakt och helt plötsligt var det så välförtjänt kvitterat.
Detta mål gav frukt till mer och i efterföljande byten började IBS lasta än mer mot mål och jobba därifrån. Det syntes tydligt vad Peder Bergkvist hade sagt till spelarna och det gav effekt.
16.59 styrde Alice Selin in matchvinnande 4-3 efter att Emelie Engström trampat förbi och skjutit mot mål. Glädjen på planen var total och det var fantastiskt att se IBS le igen efter en tung första halva av säsongen.
***
Dagens seger bådar gott för framtiden.
Spelet var betydligt bättre än tidigare och det var återigen fart i tjejerna. De sprang mer än motståndet och då gjorde de också fullt rättvist fler mål än motståndet.
Det är svårt att lyfta fram någon speciell, men det var sannerligen glädjande att se de nygamla rävarna göra comeback på innebandyplanen. Emelie Marklund, Julia Hedlund, Josefin Lundqvist och Frida Lindberg var alla tillbaka och bidrog nämnvärt. Den som stack ut mest av kvartetten måste jag säga var Julia Hedlund. Hon slet, slet och slet och var sådär rak och beslutsam i spelet som IBS behöver.
Hon kan komma att bli en riktig nyckelfigur framöver.
I och med segern har IBS-damerna sex poäng upp till sjätteplacerade Notviken som dock har en match mindre spelad. Men aftonens seger visade prov på Skelleftetjejernas kvaliteter och jag tror än att det är full möjligt att vara med i kampen ända in i det sista om en allsvensk plats.
Tack för trevlig fredagsunderhållning och trevlig helg!
// Johan K