Parasitens utbredning har hittills varit okänd, men forskare från SLU har i en nyligen publicerad studiekunnat kartlägga både spridning och inverkan på de smittade djuren. Det skriver till Västerbottens-Kuriren.
Under 1980- och 1990-talen noterade SLU-forskare en hög dödlighet hos älg. En av forskarna, Margareta Stéen, upptäckte att en av orsakerna till dödligheten var just en hjärnhinnemask, en då okänd parasit hos älg.
Det har fram tills nu inte varit känt hur utbredd hjärnhinnemasken är i Sverige och inte heller vilken inverkan den har på älgstammen.
Med hjälp av jägare har forskargruppen under 5 år samlat in och analyserat älgmaterial, såsom spillning, ryggrad, käke och lungor från 1137 älgar.
Utifrån resultaten står det nu klart att älgens hjärnhinnemask är spridd över hela landet, med högst förekomst i Mellansverige (56 procent) och med lägst i södra Sverige (13 procent).
Forskarna tror att i klimatförändringarnas spår, med stigande temperaturer och högre nederbördsmängder, kan vi förvänta oss förbättrade levnadsförhållanden för snäckor och sniglar, vilket ökar antalet potentiella mellanvärdar för hjärnhinnemasken, Elaphostrongylus alces.
Detta innebär ett högre smittryck i älgstammen med fler sjuka älgar som följd. Forskargruppen föreslår därför att stickprov tas kontinuerligt för att följa parasitpopulationens utveckling och dess påverkan på älgstammen.
Bo Wallin/ Västerbottens-Kuriren