Anna Lindfors, utställningsantikvarie, berättar att det varit känslosamt att gå igenom breven.
Bilden av en nybyggd ångbåt, på väg över havet på sin jungfruresa för att sedan sorgligt nog tillintetgöras av ett isberg har berört en hel värld. Historien om Titanic stannar inte vid den ödesdigra kraschen utan speglar också alla de som emigrerade till USA under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. På fredag kommer den stora världsutställningen "Titanic" till Skellefteå, men redan nu kan den som vill dyka ner i ett hav av livsberättelser från en tid då lyckan troddes vara synonym med USA.
Idag öppnades Skellefteå museums utställning "Amerikabreven".
– Det hela började egentligen med att det blev klart att utställningen "Titanic" skulle komma hit. Vi ville försöka svara på frågeställningen "Var det någon från Skellefteå med omnejd som befann sig på Titanic?". Svaret är att vi inte vet, men vi hittade brev från emigranter som berättar mycket om den tiden, och om resan många ombord på Titanic ville göra, säger Anna Lindfors, utställningsantikvarie.
Utställningen innehåller allt från brev till kartor med Skelleftemigranternas resrutter.
Kring 1840 rådde stor svält i flera delar av Sverige, och drömmen om ett gott liv i USA lockade många svenskar till ångbåtarna och nya liv på andra sidan havet. De historier som berättats påminner på många sätt om Vilhelm Mobergs "Utvandrarna", där fattiga familjer från södra Sverige packat ihop sina ägodelar. Skellefteå museum vill förmedla en annan bild, där norra Västerbottens utvandrare är i fokus.
– Kring 1,3 miljoner svenskar åkte till USA, varav 5000 av dem kom från Skellefteområdet. Vi ville teckna en bild av dem. Hur var det att åka från Skellefteå ända till USA? Varför for de? Hur hade de det? säger Anna Lindfors.
Här syns bröderna Johan och Gunnar Wiklunds brev.
I museets arkiv finns ett antal så kallade Amerikabrev, och bland dem stack sex stycken livsöden ut. I utställningen får vi möta allt från Kågebon John Sundell som 1880 bestämmer sig för att lämna hembygden till Maria Hedströms fascination över att uppleva ett vintrigt Minnesota.
– I det här arbetet har jag verkligen känt att vi kommer dem så nära. De skrev ungefär fyra brev per år, ofta till sin föräldrar, vilken innebär att breven innehåller många ytterligheter. Det är ljusa och mörka stunder, det är ibland skönmålade bilder av USA men ofta väldigt känslosamt, säger Anna Lindfors.
Syftet är att ge en nyanserad bild av Västerbottens utvandrare – flytten kunde vara allt från dramatisk till fantastisk, och bland de skrivna orden som visas upp i "Amerikabreven" syns allt från sorglig död till humoristiska formuleringar.
– Maria Hedström från Storkåge, eller Mary som hon började kalla sig, skrev till exempel om hur hon rökte pipa i smyg. Det är väldigt fint att få följa dem på det här viset, säger Anna Lindfors.