Sent i sin långa författarbana gjorde Ed McBain något sensationellt. Lät Steve Carella bli tio år äldre.
Betydligt tidigare i sin karriär, har Jonathan Tropper gjort detsamma. Efter en rad romaner där humor, vemod, kärlek, sex och dråpliga formuleringar – vävts ihop å det skickligaste och där huvudpersonen oftast varit en 32-årig man som återvänt till sin hemstad eller sin familj där förvecklingar uppstått handlar det i ”Fördelarna med en kollaps” om Silver, 44 år.
En gång hade han ett rockband. En monsterhit. En fru. Men bandet finns knappt längre och hustrun har ledsnat på sin krökande strulpelle och tagit ihop det med en kirurg som, vad värre är, är en bra karl.
Kvar finns de nyvunna bekantskaperna i ett sorgligt hus där lägenheterna befolkas av nyskilda män. Samt Silvers unga dotter, den han har svikit och försummat. Hon som plötsligt visar sig vara gravid. Plus något nytt: hans sviktande hälsa.
Resten kan du tänka dig. Eller kanske inte?
I vilket fall kan Jonathan Tropper sin grej. Inventerar drivet Silvers sörja av kluvna känslor – ska han dö eller låta sig räddas av hustruns nye man som av någon anledning gillar Silver? Och jisses, vad han plötsligt älskar sin dotter!
Man kan hitta svaga punkter (grabbigt, säger min fru), men det handlar ändå inte om den av livet relativt omärkte grabben som återser sin arga storebror och brorsans snygga fru.
OLLE LUNDQVIST