Ambitionen från Norrans team var – sök upp asylsökande och nedteckna de berättelser de har att ge oss. Kanske kan det innebära att integrationen förbättras och att vi i Sverige får bättre förståelse för varför man väljer att fly från sitt hemland.
Något man slås av under en promenad genom samhället är att så många hälsar på varandra utan att man egentligen känner varandra. Norran inleder med att besöka EFS-lokalen i Jörn, just på måndagar finns det samlat kvinnor, ofta har de barn med sig. Männen får inte komma till dessa träffar. Denna måndag finns det samlat kvinnor från ett tiotal nationer.
Tränar svenska
Tillsammans med Ingela Blank, asylrådgivare, tränar de på svenska språket. Vissa av kvinnorna har bara varit i Sverige i några dagar, andra kvinnor har varit i Jörn i upp till ett år. I en lokal bredvid där kvinnorna sitter leker deras barn. Bland de minsta är olika språk inget stort bekymmer. De bygger lego tillsammans.
I pauser är kylan och vintern ett givet tema bland de kvinnor som förstår varandra. En av kvinnorna, Wfa Mree, ger intryck av att vara glad över något speciellt som hänt då kvinnorna tecknar och talar med varandra.
Wfa Mree kan engelska och en hel del svenska. Hon säger till Norran:
– Jag har efter tre års väntan i Sverige äntligen fått besked om att jag får uppehållstillstånd. Därför är jag personligen så glad i dag.
Spårlöst borta
Wfa kommer från Irak. Hennes man är spårlöst försvunnen i Syrien, Wfa vet inte om han lever.
– Vår son var tillsammans med en kristen flicka, det accepterades inte och vi blev förföljda.
Wfas son kom som ensamstående barn till Sverige, därefter kom Wfa och dottern till Sverige.
– Nu går mina barn gymnasiet i Skellefteå. Själv är jag utbildad civilingenjör och jag ska nu lära mig bättre svenska och sedan hoppas jag på ingenjörsjobb.
Följ med på kommande sidor så får du veta mera om dramatiska flykter genom krigshärjade länder, människor som blivit utsatta för umbäranden och människor som vill göra allt för att lyckas i ett nytt land.