Vid första anblick syns bara fåglarna, de detaljrika mönstren och skimrande detaljerna. Men sedan, med hjälp av viss koncentration, förvandlas vingarna till spretiga pinnar och huvudet till en tanig björk. Karin Larsson är Skelleftekonstnären som hämtar både inspiration och material från skogens träd.
– Det började för ett par år sedan, när jag slutade som lärare. När jag började på Hälsans trädgård fick jag testa många olika hantverksformer, bland annat prövade jag att snida för första gången. Och på den vägen är det, säger hon.
Lagom till jul samma år satte hon sina nya kunskaper på prov, och bestämde sig för att skapa små änglar av tunna pinnar. Där och då var hon fast, hon hade hittat sitt uttryck och sin stora passion.
– För mig är det väldigt terapeutiskt, när jag går ner i källaren och snidar så laddar jag mina batterier. Det är otroligt viktigt för mig.
Verken bottnar alltid i träets naturliga form, där en krokig grenstump kan bli näbb och en onaturlig böjning en liten gubbe. Men där finns också allt ifrån humorfyllda ordvitsar till bitande samhällskritik.
– Jag har jättekul när jag skapar dessa och förutom mina fåglar gör jag mycket gubbar. Träskallarna kallar jag dem.
En långsmal figur med ett ljus på huvudet har titeln "Ljushuvud" och en annan har små gäddor under armarna – gäddhäng, bokstavligt talat. Andra är långt ifrån finurliga detaljer och lämnar åskådaren med eftertänksamhet. Som gruppen av kostymklädda pinnmän som tittar mot den enda kvinnan – men bakom henne står andra kvinnor, redo att ta sig in.
– Fortfarande utgörs bolagsstyrelser nästan bara av män. Men verket heter "Nya möjligheter" för jag tror att något är på väg att hända. Jag tycker om att skapa sådant som är roligt och fint, men också sådant som tar upp samhällsproblem.
För första gången ställer nu Karin Larsson ut sina figurer i Skellefteå, tillsammans med Inga-Greta Wennbergs tavlor. I hennes verk ryms också naturen, men på ett annat sätt. Det är färgstarka akvareller, blommor och trädstammar.
– Jag tycker om starka färger och det syns i mina tavlor. Jag målar sådant som jag upplevt, som blommande träd i Gran Canaria och höstpromenader vid Skellefteälven. Men sedan har jag ytterligare en stil, och det är den abstrakta, säger Inga–Greta Wennberg.
Att utställningen blev av kan beskrivas som lite av en slump. När de upptäckte att butikslokalen – som senast inrymt Elva Bruk – var tom frågade de fastighetsägaren om de fick fylla den med konst.
– Vi har döpt den till "Färg på duk och pinne vid älven". Och det sammanfattar oss väldigt bra tycker jag, säger Karin Larsson.
Jag tycker om att skapa sådant som är roligt och fint, men också sådant som tar upp samhällsproblem.