Kopplar av. Carola Lindblom och mamma Gerd Berggren passar på att njuta av sensommarkvällen. Nu är de fler än förr när släkten träffas. Foto: Lennart Enkvist.
Eva Lindström växte upp i Klemensnäs med mamma, pappa och en fem år äldre bror. Både hon och hennes bror har alltid vetat om att de var adopterade, så för dem var det inget konstigt.
Då var det värre för en kompis till Eva som fick reda på det när hon var 15 år – hon rymde hemifrån.
– För mig var det inte alls så. Min mamma sa ”du låg i en sovsal och vi valde dig”. Då tänkte jag att det kanske inte var så dumt att vara adopterad ändå, jag blev utvald.
Visst hände det att Eva funderade på var hon kom ifrån. Men hon bestämde sig för att inte gräva i det så länge föräldrarna var i livet.
Evas mamma är död sedan länge och 2012 – framför tv:n, mitt under OS-finalen i handboll – dog även hennes pappa.
I samband med bouppteckningen hittade Eva en massa papper. På ett av dem stod namnen på hennes biologiska mamma och pappa.
Det väckte förstås hennes intresse. Frågan var bara hur hon skulle gå vidare. Då kom Eva på att hon hade en gammal klasskompis som också var adopterad och som hade sökt upp sina biologiska föräldrar.
Hon kontaktade klasskompisen, fick rådet att höra med Skattemyndigheten och snart fick hon veta att mamma Gerd bodde i Rönnfälla, Norsjö.
Då väntade nästa dilemma: hur skulle hon ta kontakt? Hon ville i alla fall inte ringa.
– Om en ovetande karl svarade skulle jag inte kunde ljuga, berättar Eva.
Lösningen blev att skicka ett gammeldags brev med posten. Då skulle det vara upp till Gerd om hon ville återknyta kontakten.
Några dagar senare hörde Gerd av sig.
– Jag minns att jag var ute och gick med hundarna när hon ringde. Vi pratade jättelänge och bestämde att vi skulle träffas.
Det första mötet skedde på stan i Skellefteå. Det kändes lite konstigt, minns Eva, som hade massor av frågor hon ville få svar på:
– Hon hade med sig gamla foton som min adoptivmamma hade skickat till henne. Jag visste att jag blev lämnad på barnhemmet i Bergsbyn, jag ville ha svar på varför jag blev bortadopterad.
För Gerd var det naturligtvis ett svårt beslut att ta. Men det var andra tider då, samhällets skyddsnät var dåligt utbyggt och som ung ensamstående mamma kunde man vara väldigt utelämnad.
Gerd berättar att hon blev med barn med en man som snabbt var ute ur bilden när hon var 20 år och jobbade som hembiträde hos en familj som hade två pojkar.
Familjen hon arbetade hos gav då henne två val: antingen lämnade hon bort barnet eller så återvände hon hem till sin familj. Hon valde det första alternativet.
– Jag lämnade henne på barnhemmet direkt hon var född. Där blev hon kvar i ett år. Jag åkte dit med buss från Umeå flera gånger och hälsade på henne. Det var inte lätt men vad skulle man göra? säger Gerd.
Vid deras första möte fick Eva också veta att hon hade tre yngre halvsystrar.
Det första mötet med systern Carina blev väldigt speciellt. Det visade sig att hockey var ett stort gemensamt intresse, även om Eva håller på Skellefteå AIK och Carina på Luleå.
Därför stämde de träff i Skellefteå Kraft Arena vid en av finalmatcherna när lagen möttes våren 2013.
Eva berättar att hon haft säsongskort i många år, men att hon precis bytt plats året innan:
– Vi träffades och åt tacos före matchen och då frågade jag Carina var hon satt. Då visade det sig att hon fått min gamla plats. Av 6 001 platser satt hon just där. Det var helt sjukt, det måste betyda något.
Eva och Carina fann varandra direkt. Samma sak hände när Eva träffade sina båda andra systrar Carola och Camilla.
– Det kändes naturligt och avslappnat direkt. Man behöver aldrig spela några roller roll när vi träffas, berättar Carina.
– Bara för att man är av samma blod behöver man inte tycka om varandra. Men det här var helt fantastiskt. Jag har alltid velat ha en syrra och så fick jag tre, säger Eva.
Med tanke på att det bara är åtta mil mellan Skellefteå och Norsjö och den starka kopplingen mellan orterna är det långt ifrån omöjligt att systrarnas vägar har korsats förr.
Vad de vet har det inte skett, däremot gick Eva och Carolas man Esbjörn gymnasiet på Kaplanskolan samtidigt. De hade även en del gemensamma vänner.
– Första gången jag träffade Carola och hennes familj tänkte jag ”Gud, var har jag sett honom?” Vi började prata och kom på att det var på Kaplan, berättar Eva.
Om systrarnas existens kom som en total överraskning för henne så var det inte samma sak för de andra tre. De och pappa Arne har alltid vetat att det fanns en flicka till.
Gerd, som känt till var Eva har funnits, har dock sagt nej när syskonen ville söka upp henne.
– Jag kände att det skulle i så fall Eva göra, säger Gerd.
Självklart har mor och dotter tänkt på varandra genom åren. De har också det gemensamt att de blir starkt känslomässigt berörda när de ser Spårlöst på tv, ett program där människor söker sina biologiska föräldrar eller andra anhöriga.
– Det sprutar bara tårar när jag ser det. Det är något jag kan relatera till själv och då blir det väldigt känslosamt, säger Eva och får medhåll av Gerd.
Syskonskaran har också mycket gemensamt. Förutom att de har ett brinnande intresse för hockey och annan idrott är alla stora djurvänner och engagerade hundägare.
Idag umgås de som vilka syskon som helst som vuxit upp tillsammans. Det har till och med blivit mer sedan Eva kom in i bilden, eftersom hon – tillsammans med Camilla – är mest energisk och gärna drar igång saker.
– Vi träffas inte jättemycket, men skickar meddelanden via sms och messenger. Det är också ett pusslande, jag är mycket ute på hundutställningar. Men när hockeyn drar igång blir det lugnare, säger Eva och tillägger:
– Nu tappar vi aldrig kontakten.
Hundliv. Eva och hennes nyfunna systrar klickade direkt när de träffades. De upptäckte också att de hade flera gemensamma intressen, inte minst hundar. Foto: Lennart Enkvist.
Systrar. Carina Berggren, Eva Lindström och Carola Lindblom umgås gärna, som här vid Carolas familjs sommarstuga vid Kedträsket utanför Bjurträsk. Fjärde syrran Camilla var dock hemma i Karlstad den här kvällen. Foto: Lennart Enkvist.
I rörelse. Carina håller på Luleå och de andra på Skellefteå AIK, därför kan det bli en del hockeygnabb när de idrottsintresserade systrarna träffas. Foto: Lennart Enkvist.