Norran träffar dem en riktigt regnig morgon på brukshundklubben på Vitberget. Det är dags för ett träningspass och Veronica Hådén bygger en knepig bana att träna på.
Svåraste klassen
Hon ställer ut hopphinder, tunnlar, balansbom, däcket, slalom och långhopp. Veronica och hennes flatcoated retriever Rolex tävlar i klass tre, den svåraste klassen. I åtta av fjolårets starter lyckades de placera sig bland de 15 procent bästa, vilket är kravet för att kvala in för SM i Linköping.
Vad är er starkaste sida?
– Vi är säkra på banorna och känner varandra väl. Jag vet vilka byten jag kan göra och litar på att han fullföljer hindren själv. Vi har en låg diskprocent numera.
Med diskprocent menar hon att det inte är så ofta de blir diskvalificerade nu för tiden.
– För vanligt folk kan det vara svårt att förstå. Men i agility går det så snabbt. Även duktiga ekipage kan råka få ett missförstånd i farten och om hunden tar fel hinder så blir man direkt diskvalificerad. Skillnaden mellan att vinna och försvinna är liten.
Har ni några svagheter?
– Det är snabbheten. En flat är inte lika snabb som en border collie. Eftersom Rolex är så stor så tappar han tid i varje tunnel.
I agility är det viktigast att vara felfri på banan. Men om flera ekipage är felfria så är det snabbast tid som gäller. Så det gäller att vara både säker och snabb.
Vad är din målsättning med SM?
– Mest är jag glad över att ha kvalat in och få delta. Jag och Rolex är enda ekipaget från Skellefteå. Målsättningen är att ta oss runt i båda klasserna, hopp och agility, och inte bli diskade.
Hur tränar ni för att uppnå SM-formen?
– Jag har anmält mig till alla tävlingar som finns här uppe före SM så vi hinner komma in i själva tävlandet, få rutin och tajming. Det är ett annat adrenalin på tävling så det är bra att få känna på det.
Hur hanterar du tävlingsnerverna?
– Jag blir sällan nervös. Jag blir mer fokuserad, säger Veronica och ler.
Jag vet vilka byten jag kan göra och litar på att han fullföljer hindren själv.