Mot kvarteret Hjortronlandet och författaren Sara Lidman, ropar berättaren Kerstin Andersson efter att hela gänget stannat till vid korsningen Ormens väg och Lisbeth Salanders gata och lyssnat på Rose-Marie Lindfors som just avslutat sin berättelse om Stieg Larsson och hans välkända karaktär Lisbeth Salander. När sällskapet väl kommit fram till nästa berättarplats hördes någon på bred Skelleftebondska utbrista:
– Nog jer e väl ändå konschtigt med henna kärleken.
Med det citatet som är hämtad ur romanen Hjortronlandet inledde Ulrica Rauhala sin berättelse om Sara Lidman. I vägkorsningen mellan Anna Stavas och Katitzis gata stod Malin Åberg. Hon berättade bland annat att Katitzi är ett romskt smeknamn för Katarina.
– Katarina Taikon skrev böckerna som till stor del är självbiografiska. Hon bodde under sin uppväxt hos en familj på Sörböle i Skellefteå. Hennes två första böcker utspelar sig i södra Västerbotten och i hennes sista bok återvänder hon till sitt flickrum på Sörböle.
Den sista berättelsen för dagen handlade om romanen Vattenbärerskan Lova Leonora av författaren Anita Salomonsson och som framfördes av Anna-Mia Johansson.
Fem berättare
Under en timme hade medlemmarna i Skellefteå berättarförening, Kerstin Andersson, Rose-Marie Lindfors, Ulrica Rauhala, Malin Åberg och Anna-Mia Johansson förvandlat området kring Västra Eriksberg till en spännande berättarmylla där författare, döda som levande, kända som okända fått ta plats.
– Det är fantastiskt att kommunen har namngett gator och kvarter efter litteratur från Västerbotten. Med det lever författarna och historierna vidare, säger Katarina Nordlund med ett leende.
Det är fantastiskt att kommunen har namngett gator och kvarter efter litteratur från Västerbotten. Med det lever författarna och historierna vidare.