Kämpe. Isak har kämpat länge mot sin hjärntumör.
Det kom ett mail i våras. Ett av flera tusen mail som man får under ett år. Men det här mailet var annorlunda. Det kom från en pappa som hade en historia att berätta. En historia om ett barn som genast tog plats i mitt hjärta.
Han heter Isak och bor i Kristineberg. Och Isak är en kämpe i sin rätta betydelse.
Det var en fin vårdag när jag och fotografen Leif Andersson styrde kosan mot Kristineberg. Bilfärden dit var sådär lätt oroande. Vad får man höra och vad kan man skriva om ett ämne som man faktiskt inte vill skriva om? Eller rättare sagt, något som man absolut inte vill uppleva själv.
På plats i Kristineberg så välkomnade familjen Jonsson oss. De är väldigt varma människor och det kändes bra direkt.
Vi fick bekanta oss med lille Isak, två och ett halvt år. En levnadsglad kille som slogs för sitt liv och som när vi besökte honom redan hade besegrat döden två gånger. Trots sin ringa ålder.
En tumör i hjärnan. Det var diagnosen för det lilla charmtrollet som man tyckte om vid första ögonkastet.
Vi stannade hemma hos Isak och hans familj i flera timmar och fick höra en berättelse som var oerhört mörk, men samtidigt lite ljus. För trots allt det hemska som fanns i deras liv, så försökte de göra det bästa av situationen. De försökte leva trots att en av dem levde under dödshot konstant.
Sedan vi träffade Isak har han genomgått ytterligare tre operationer, och för ett tag sedan fick jag veta att han nu förlorat kampen mot cancern då läkarna sagt att de inte kan göra något mer för honom.
Beskedet fick mitt hjärta att värka något oerhört. Jag hoppas nu att det som återstår av hans liv blir glatt och lyckligt. Det jag vet är att hans fina familj gör allt för att det ska bli så, och det tröstar mig.