2015 var ett ruskigt händelserikt år.
Men framförallt ett ruskigt trevligt år.
Som innebandybloggare här på norran.se har jag fått vara med om allt från glädjetårar till verkliga ledsna tårar. Det har varit en känslomässig berg- och dalbana där jag har fått privilegiet att följa Skellefteinnebandyn från riktigt nära håll.
De allra flesta spelarna och ledarna i staden har varit hjälpsamma och det har gjort det lätt för mig att rapportera på flera olika sätt.
Tillsammans gjorde vi så att bloggen vann pris redan under debutsäsongen – något som givetvis ligger i toppen av 2015.
Det kändes verkligen riktigt stort.
Men om jag ska lyfta fram några av de mest minnesvärda händelserna från året så är det utan tvekan de två kvalmatcherna som jag fick följa med på.
Ena slutade i dur och det andra i moll, men båda hade sin charm på sitt sätt.
Om vi börjar med resan som fick ett tråkigt slut så måste jag bara säga att det grämer mig än idag att IBK inte vann den andra kvalmatchen mot Hudik. Jag tycker samma sak som jag tyckte då – IBK spelade klockrent och var bättre än Hudik, men marginalerna grinade Skelleftelaget i ansiktet och istället kunde Hudik ledda av bröderna Jonsson fira en allsvensk plats inför hemmapublik.
Just under matchen hade jag känslan att IBK skulle greja det där, men när det hela sedan slutade i strafförlust gick som luften ur en.
Energin var helt och hållet borta och jag är helt övertygad om att IBK hade gått till allsvenskan om de tagit tillställningen till tre matcher.
Men fan heller. Det ville sig inte och än idag grämer jag mig lite, om än jag vet att från sidan jag inget kan göra.
En resa som däremot fick ett fantastiskt slut var den bäst minnesvärda resan.
Givetvis talar jag om Gamla Stans kvalseger borta mot Hallsta.
Den matchen var så mycket mer än bara en match.
Allt runtomkring var sådär fantastiskt att det bara inte går att beskriva över ett par knapptryck.
Likt som IBK var i Hudik var Gamla Stan sjukt hjälpsamma.
Fabian Karlstén kom med förslaget att live-kommentera matchen och fixade fram en app så att matchen kunde nå ut till fler än bara de som var på plats och Amir Chehrehnegar ordnade så att jag kunde sitta och kommentera mellan de två lagens bänkar – på första parkett med andra ord.
Matchen i sig blev en riktig rysare och jag kommer nog aldrig glömma bort känslan som var när det stod klart att Gamla Stan skulle spela i division I.
Den fullsatta hallen som hade bjudit på en fantastisk inramning i över två timmar blev helt tyst och de lätena kom från undertecknad som använde sig av sin nasala röst i live-sändning samt de Skelleftelirare som kramade om varandra.
Jag var dyblöt i svett efter matchen. Typ mer svettig än vad jag brukar vara efter en match.
Men ack vad trevligt det var.
Det trevligaste under 2015.
***
Här hittar ni radiosändningen från Hallsta–Gamla Stan. Jag måste få be om ursäkt min osköna röst, märkliga "Niklas Holmgren–vrål", samt underliga pauser. Men hursom så var det en trevlig upplevelse i alla fall.
***
Avslutningsvis vill jag bara tacka samtliga som varit inblandade på ett eller annat sätt under året som gått, såhär en dag för sent, och hoppas att vi kan göra 2016 bättre.
Det har varit fantastiskt roligt – men än roligare ska vi få.
Ta hand om varandra.
// Johan K