Det är morgon, en ny dag gryr. I en slags obestämd verklighet existerar tre varelser, sovandes under svarta svampliknande föremål. De håller ihop, stöter på komplikationer, glädje, samhörighet och alienation men de måste alltid förhålla sig till varandra på olika sätt. Det är där, i gruppdynamiken, som dansföreställningen "Flocken" tar avstamp.
– Att ingå i en grupp, och anpassa sig efter den på olika vis, är något som alla har varit med om. Det är något elementärt. Därför kändes det väldigt intressant att göra en föreställning om det, säger Kajza Rauhala som tillsammans med Anna Westergren och Mikael Ståhl skapat koreografin.
De har återvänt till det primitiva, till vad det innebär att ingå i en flock. Hur påverkar gruppmönster oss?
– Om man blickar tillbaka så var man tidigare tvungen att gruppera sig för att överleva, men idag ser det inte ut på samma sätt. Ändå är grupper och sociala sammanhang livsviktiga, men på andra sätt. Hur ser den moderna flocken ut egentligen? Vi vill väcka tankar och känslor kring det, säger Anna Westergren.
"Flocken" har premiär på lördag i Hallen, Nordanå, och riktar sig till barn mellan fem och nio år.
– Det känns som ett extra angeläget tema i de åldrarna. Det är då du ständigt blir en del av många nya grupper; på förskolan, bland kompisarna, i grundskolan, säger Anna Westergren.
– Och det handlar både om att vara inkluderad och exkluderad, innanförskap och utanförskap. Men det är också en väldigt dansant föreställning, full av många olika sinnesstämningar, fortsätter Kajza Rauhala.
Deras kompani AKdans har funnits sedan 2013 och de båda är en produkt av Skellefteås danskultur. De har skapat föreställningar som "Likaolika", "Norm" och "Utsikt" samt turnerat länet runt med sin dans. Med "Flocken" riktar de främst in sig mot skolbarn, även om offentliga föreställningar också är inplanerade.
– Att jobba mot och med barn är otroligt kul. Hos dem ligger ofta dansen och rörelserna nära, det känns väldigt genuint. Vår tanke med "Flocken" är också att historien inte ska vara så bokstavlig. Vi är tre obestämda varelser, i gränslandet mellan människa och djur, och berättelsen kan tolkas på många olika sätt, säger Kajza Rauhala.
Efter föreställningen kommer de även att hålla i en workshop, där barnen får dela med sig av sina känslor kring vad de just upplevt.
– Det är jättegivande för oss att möta publiken på det viset. För oss handlar det också om att visa upp danskonsten. För i dansen kan man närma sig ett ämne på ett annat vis, istället för att bara prata om det, säger Anna Westergren.
Att ingå i en grupp, och anpassa sig efter den på olika vis, är något som alla har varit med om.