Vit och vacker. Sångsvanen, som mer eller mindre utrotades under sekelskiftet 1800-1900, har kommit tillbaka med besked. Foto: Laeif Bildström.
Snart är våren här och med den alla fåglar som kommer tillbaka från sydligare breddgrader. Men fågellivet förändras ständigt och i den omvandling som sker finns det både vinnare och förlorare.
I vissa fall kan det gå fort. Ett exempel som märks tydligt i Norranområdet är gråsparvens tillbakagång, samtidigt som en nära släkting breder ut sig.
– Gråsparven minskar katastrofalt medan pilfinken ökar, säger Leif Bildström, ornitolog från Malå som i många år studerat fågellivet i regionen.
Vad det beror på är oklart. Men Leif har vissa funderingar utifrån de observationer han gjort.
Gråsparv och pilfink kan bilda par och få ungar. När Leif tittade närmare på en sådan kull upptäckte han att alla ungar bar pilfinkens färger.
– Om ungarna börjar se ut som pilfinkar är det en logisk förklaring. Men det är mina egna idéer och säkert inte hela sanningen, säger han.
I andra fall är förklaringarna lättare att hitta. Ett exempel är starens kraftiga tillbakagång. Den har minskat med omkring 75–80 procent de senaste 30–40 åren.
– Mycket beror på att jordbruksmarken har försvunnit.
Den tidigare så vanliga svalan har gått ett liknande öde till mötes.
– Det är en kombination av att det inte finns bomaterial och att bondgårdarna och insekterna omkring dem har minskat. När folk satte plåttak på spåntaken kunde det också bli så hett att ungarna dog i boet.
Samtidigt har nya arter kommit till. Ett exempel är kajan, som tidigare bara fanns i enstaka exemplar i den norra länsdelen men som nu blivit vanlig året om.
Ett annat exempel är nötkråkan, en invandrare från Sibirien som etablerat sig på bara tio års tid. Arten kom först till kusttrakterna i Norrbotten och övervintrar nu i både Skellefteå, Norsjö, Malå och Sorsele.
Nötkråkan har dragit nytta av norrlänningarnas trädgårdar, där ofta cembratallar planterats och fågeln framförallt lever av det trädets frö.
– Den är orädd och liknar ingen annan fågel. Det är roligt att den kommit, säger Leif.
Ett annat mänskligt ingrepp som påverkat fågellivet är regleringen av älvarna. Inte minst har det lett till sämre skydd och färre insekter.
En art som drabbats är storlommen. Den lägger sina ägg nära strandkanten och är därför känslig för dammarnas växlingar mellan hög- och lågvatten.
Leif har även sett hur storlom sökt sig till närbelägna och ofta fisktomma tjärnar i stället, och jagat iväg de änder som tidigare häckade där. Fisken flygs till ungarna vid häckplatsen, ett nytt beteende för storlommen.
Samtidigt konstaterar han att smålommen gynnats av vattenkraftsutbyggnaden. Sandforsdammen utanför Malå är full med småsik och där fiskar nu ett tiotal par.
Fiskgjusen är en annan art som dragit nytta av de stora dammvattnen.
– Vi tänker ofta att människans påverkan mestadels är negativ men den kan vara positiv också, säger Leif.
Det varmare klimatet påverkar fågellivet på flera sätt. Flyttfåglarna kommer tidigare och stannar längre, fler väljer att övervintra och nya arter hittar till våra breddgrader.
Det är en utveckling som Leif tror kommer att fortsätta.
– Om vi även fortsättningsvis får somrar med 20–30 graders värme och sydostliga vindar tror jag att till exempel biätare och flodsångare kan komma att hitta hit oftare, säger han.
Vilken fågel som inte finns idag skulle du helst vilja se här?
– Nattskärran. Den har bara setts sporadiskt, har aldrig varit etablerad. Men jag har hört den på Öland och jag lyssnar hellre på den än på ett tjäderspel. Den är trolsk på något vis.
Och vilken art skulle du sakna mest om den försvann?
– Det är nog blåmesen. Många tycker att den är färggrann och trevlig. Den etablerade sig sent men nu vimlar det av blåmes. Det skulle kännas tomt om den var borta och inte drillade så glatt varje vårmorgon.
Nu när våren är på gång, vilken flyttfågel längtar du mest efter?
– Smålommen. Den har jag hållit på med så länge att det nästan känns som om jag har en personlig kontakt med de olika paren. Jag tycker om och förstår alla ljud den har och det känns att den litar på oss människor.
Vi tänker ofta att människans påverkan mestadels är negativ men den kan vara positiv också.
Hittar nya vägar. Den större strandpiparen som tidigare fanns ganska sparsamt märks nu vid nedlagda gruvområden och grustäkter. Foto: Laeif Bildström.
Fin fågel. Smålommen ökar stadigt men begränsas av fiskesjöar och tjärnar som är lämpliga för häckning. Foto: Laeif Bildström.
Nötkråka. Den sibiriska nötkråkan har etablerat sig ordentligt och får nu räknas till våra häckande och övervintrande fåglar. Foto: Laeif Bildström.
Färgstark fågel. Den exotiska mandarinanden ses numera varje år häruppe och det är bara en tidsfråga innan den första häckningen konstateras. Foto: Laeif Bildström.
Ökar. Järnsparven trivs kring snår och unga granplanteringar. Den har under senare år även klarat av att övervintra på några ställen. Foto: Laeif Bildström.
Stormar fram. Grönsiskorna har ökat, i år har de dessutom kommit på bred front redan i mars månad. Foto: Laeif Bildström.
Gynnas. Buskskvättan trivs bra kring åkermark och lövrika hyggen. Foto: Laeif Bildström.
Tittut. I den gamla och opåverkade skogen finns det gott om bohål. Här har en knipa flyttat in i en grov asp. Foto: Laeif Bildström.
Spanar. Fiskgjusen har gynnats av de stora dammvattnen som skapats längs älvarna. Foto: Laeif Bildström.
På spaning. Leif Bildström har studerat fåglar i många år. Han har även tagit del av forskning från 1830-talet och framåt. Foto: Lennart Enkvist.