Skapandet. Erik Karlsson liknar skapandeprocessen vid ett transliknande tillstånd. "Jag går på så mycket magkänsla att det är svårt att sammanfatta vad fan jag hållit på med", säger han.
Chicagojazzen har länge varit en av grundbultarna i Skellefteås musikliv. 2007 skivdebuterade de med "De_Skell" och sedan dess har släppen duggat tätt. De är ofta lika självklara på Trästockfestivalens lineup som sommarsol, och har blivit synonyma med experimentellt och instrumentdrivet sound. Nu släpper de "Ständut black" – åttonde albumet i ordningen.
– Det är en ganska spretig historia. Målet från början var nog att försöka närma sig svensk 70–talsprogg och amerikansk frijazz från 60–talet, men mitt stora problem är alltid att jag är så dålig på att följa koncept, säger Erik Karlsson, Chicagojazzens ryggrad och grundare.
Därför slutade det med att de elva spåren innehåller så mycket mer än den initiala tanken.
– Fler influenser smög sig in, vilket är den största anledningen till att jag blev nöjd med skivan. Det kan bli så krystat att försöka följa gamla mallar och då blir musiken lidande.
"Ständut black" innehåller allt från blinkningar till afrobeat till metal och filmmusik.
– Jag har inspirerats av lite allt möjligt, musik som jag tycker är kass kan också inspirera. Jag drivs av en ovilja till att göra radiohits, säger Erik Karlsson.
Chicagojazzen är inget traditionellt band, utan kan mer liknas vid ett musikaliskt kollektiv. Medlemmar har kommit och gått sedan allting startade 2005.
– Till nya skivan är det många fler inblandade än tidigare, hela tretton personer. Jag har skrivit det mesta till det här albumet, men alla som spelar har kommit på sina egna delar. Ibland gör jag allt själv, ibland är vi upp emot tio personer.
Albumtiteln syftar på att alltid vara pank, att en handläggare på arbetsförmedlingen en gång sa till Erik Karlsson att enda sättet att tjäna pengar på musik är att lyckas.
– Det är ett slags fuck you-finger, en stolthet över att gå back, säger han.
Där finns också referenser till länsplatser, och till en bussträcka många Skelleftebor är mer än välbekanta med.
– Låten "Jörnköket byggde denna spea kropp" är väl någon slags remake av sådana där T-shirts som säljs på Stadsfesten där det står "Öl byggde denna vackra kropp" . Titeln "Någon har frusit ihjäl på en p-ficka i Ånäset" är istället baserad på hur jävla tråkigt det är att åka linje 100 mellan Umeå och Skellefteå.
Skellefteå som stad är något som genomsyrar hela Chicagojazzen, även om Erik Karlsson själv nu bor i Umeå.
– En grej som är både bra och dålig med att hålla på med musik i Skellefteå är att knappt någon är intresserad av att du håller på.
Idag är det premiär för videon till låten "Jag hatar rave (och dig)". Den visas för första gången på Norran.se.
– Det är en av de skrikigaste låtarna på skivan. Jag tycker videon, skapad av Mats Wikström, sammanfattar låten och skivan rätt bra – att slåss mot troll och kasta stora stenar på slottet.
Härnäst väntar releasespelning på Mullberget 8 april.
– Förhoppningsvis tar vi oss ut på vägarna till sommaren för några spelningar. Annars så håller jag på med två nya album. Ett som är ganska dåligt och ett som är lite mindre dåligt.
Det är ett slags fuck you-finger, en stolthet över att gå back.