Foto: Staffan Löwstedt / SvD / TT.
Datoranimerat blod istället för filmblod. För många är det säkert strunt samma. Vad spelar det för roll om blodet sprutar ur ampuller eller om det lagts in via dator i efterhand? För mig är det här med blod i film en liten men naggande viktig detalj som kan höja eller sänka inlevelsen rejält. När jag ser en snyggt sammansatt och välkoreograferad actionscen blir jag ofta besviken när blodet börjar stänka. Det spelar liksom ingen roll hur imponerande fotot är, eller hur läckert de regisserat själva eldstriden - när karaktärerna blir träffade och skärmen fylls av uselt animerat CGI-blod bryts illusionen direkt.
John Wick är ett exempel på en modern actionfilm där datoranimerade blodeffekter smolkar ner i övrigt underhållande actionscener. Filmen dräller av proffsigt iscensatta skottlossningar och skickligt kameraarbete, men alla potentiellt coola headshots som Keanu Reeves river av förstörs av datorblod som ser ut att höra hemma i en skolproduktion. Ett annat färskt exempel är barnförbjudna Logan som marknadsförts som den slafsigaste och råaste Wolverine-rullen någonsin. Visst, Wolverine går loss på skurkarna som aldrig förr, men tyngden och närvaron i våldsscenerna försvinner när blodet verkar applicerats medelst en gratisapp från Google Play.
Filmskapare tycker säkert att animerat blod är ett jättesmidigt sätt att spara pengar på; de behöver inte planera tagningarna lika minutiöst och skådespelarna slipper sitta i sminkstudios fem timmar om dagen. Tyvärr sker det på bekostnad av inlevelsen. Jämför skottlossningarna och blodsplattret i actionfilmer från 90-talet med det vi har idag, och du ser tydligt skillnaden. Jag säger: Sluta snåla och ge mig riktigt filmblod igen.
Carl Brännström