Det här är en fantastisk spelmånad. Den 13 oktober släpptes "The Evil Within 2". Fyra dagar senare dök "South Park: The Fractured But Whole" upp i butikshyllorna och nu på fredag släpps både "Assassins Creed Origins", "Super Mario Odyssey" och "Wolfenstein 2". Vad som gör det hela ännu mer magiskt är att det rör sig nästan uteslutande om singleplayer-titlar. "The Evil Within 2" är ett 15-20 timmar långt skräckäventyr med fokus på atmosfär och berättelse. "Wolfenstein 2" är ett actionspel sett ut förstapersonsperspektiv, även det med tydligt narrativ i fokus och utan en enda multiplayerkomponent.
För en singleplayer-fantast som undertecknad är det en smula surrealistiskt att uppleva. Lite som att beskåda en berusad albinoälg bakom ratten på en EPA-traktor. Det är ett magiskt ögonblick och du älskar det, men samtidigt vet du att du kanske aldrig kommer få uppleva det igen. För frågan är ju hur många påkostade, linjära storspel för solospelaren vi kan räkna med i framtiden när multiplayerspel som "Player Unknown's Battleground" slår rekord med två miljoner aktiva spelare och utgivare tjänar storkovan på loot-boxar, mikrotransaktioner och map-packs för 20 dollar styck.
Av första försäljningssiffrorna för "The Evil Within 2" att döma har spelet inte sålt i närheten lika många exemplar som originalet gjorde under sin premiär. Om samma sak drabbar "Wolfenstein 2" finns förstås risken att utgivaren Bethesda börjar snegla mot vad konkurrenter som EA pysslar med. Jag hoppas innerligt att så inte blir fallet och att spelet krängs i ohyggliga mängder. Jag vill ju uppleva ett lika fantastiskt oktober nästa år igen. Jag vill ha mina story-tunga actionspel och kulörta plattformsäventyr. Jag vill fortsätta se den där älgen skråla bakom ratten. Låt det inte ta slut.
Carl Brännström