– Här i Skellefteå har ni ett specialteam som jobbar mot äldre, men det är ovanligt att det finns, säger Susanne Rolfner Suvanto.
Hon är legitimerad sjuksköterska och har arbetat både inom psykiatrin och äldreomsorgen och är utredare för regeringens kvalitetsplan för vård och omsorg av äldre. Hon vill uppmärksamma alla på att psykisk ohälsa saknar åldersgränser. I dag föreläste hon om ämnet på Campus under den pågående psykeveckan.
– Äldre personer blir ju deprimerade och bär med sig exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar precis som alla andra människor. Men efter 65 så saknas de inom vården, säger Susanne Rolfner Suvanto.
Hon säger att i fallet med exempelvis neuropsykiatriska sjukdomar kan det vara så att många inte fick någon diagnos när de var yngre.
– De har kanske levt ett helt liv och känt sig annorlunda. Det kan vara när barnbarnet får en utredning som man gör kopplingen att ”han är ju mormor upp i dagen” och hon också får en utredning.
Människor över 65 år har tre till fyra gånger större chans att få en depression. Dessutom är det bland män över 80 år som störst andel självmord sker.
Varför tror du att äldre personer generellt inte söker vård för exempelvis depression?
– Det kan fortfarande vara lite tabubelagt i den generationen. Sedan kanske man inte själv känner att man har en depression. Det behöver inte bara vara dåliga tankar, utan man kan få värk, bli irriterad, trött, glömsk och få svårt att sova.
Susanne Rolfner Suvanto säger att det finns flera sätt att uppmärksamma och hjälpa den här bortglömda gruppen av människor.
– För anhöriga är det viktigt att våga prata om det och höra av sig till primärvården om man märker att personen mår dåligt.
Ska larma
I Skellefteå finns i dag fyra instruktörer som kan hyras in för att utbilda så kallade ”första hjälpare" inom äldreomsorgen.
– Som första hjälpare ska man inte behandla, men larma när man ser tecken på psykisk ohälsa och slussa personen vidare.
Hon har också råd till de som arbetar inom vården.
– Det är viktigt för dem att se personernas själ eller psyke också. Det är viktigt att man lyssnar och är öppen. Om en person till exempel tidigare velat göra något och nu plötsligt inte alls känner någon lust så är det viktigt att ställa frågor, säger Susanne Rolfner Suvanto och fortsätter:
– Många känner sig kanske osäkra att prata om svårare ämnen och tänker att de inte kan tillföra så mycket. Men då brukar jag säga att ”den här personen har redan valt dig för att just du ska lyssna".
Det behöver inte bara vara dåliga tankar, utan man kan få värk, bli irriterad, trött, glömsk och få svårt att sova.