Det är lika bra att erkänna direkt.
Jag trodde verkligen inte att det ska bli så underhållande som derbyt faktiskt blev.
Underhållningsvärdet i derbyt höll högsta nivå och det var länge sedan ett derby var så pass givande för publiken.
Jag tror faktiskt att det nästan aldrig har varit så pass givande för publiken någonsin.
Det var underhållning, show, spänning och kvaliteter på hög division I-nivå.
Båda lagen vågade spela innebandy och det var tempostarkt.
Det enda tråkiga med derbyt, som känns riktigt tråkigt och något utav ett antiklimax, är Erik Falkmans skada.
En olycklig smäll slutade i riktigt tråkiga bilder. Falkman bars ut på bår med en krage runt nacken och det gör att en får ont i magen.
Bara att hålla tummarna att Erik mår bra.
Om vi ska ta hur matchen artade sig så tog IBK ledningen i tredje perioden med 8–5 och just då kändes det som att de skulle vinna. Jag såg faktiskt inte hur Gamla Stan skulle lyckas vända det hela.
I brist på IBK:s självförtroende bjöd de dock in rivalen i matchen genom att falla hem lite väl lågt.
Gamla Stan tilläts få långa anfall och till slut började bollarna rulla in.
Helt plötsligt lyckades Erik Hedström göra sitt andra för dagen, efter att ha börjat matchats in i den tredje akten, och kvitterade till 8–8.
Matchen togs till förlängning och väl där fortsatte underhållningen.
Som om inte de gastkramande tre perioderna var nog så lyckades även den fjärde akten att bli en underhållande historia och givetvis skulle vi få ett sent avgörande.
Sjukt sent.
Orimligt sent.
För med en sekund kvar sköt killen som aldrig brukar skjuta, Albin Holmberg, mot mål och bollen hittade in bakom en storspelande Hampus Brandt.
Gamla Stan vann med 9–8 efter förlängning och det är bara för oss från sidan att tacka för underhållningen.
Samtliga 17 mål i matchen var välsmorda och det här var utan tvekan en av det bästa derbymatcherna någonsin.