Längs med ena väggen syns stilistiska växter kantade med ljusa sommarfärger. På en annan skymtar istället drömska kvinnor i mustiga, surrealistiska fantasilandskap. Jessica Marklunds uttryck är många och olika.
– Jag använder mig av ett par olika tekniker. Blommorna skapar jag i tusch, medan de större målningarna är i akvarell. Men oftast förknippas akvarell med ljusare färger, jag har istället målat i lager så att nyanserna blir betydligt djupare.
Hon har alltid skapat, men det är de senaste fem åren som hon vågat satsa och visa upp sin konst.
– Jag skriver musik, texter och så målar jag. Kreativiteten måste ut någonstans, och jag har visat mina verk på lite olika ställen men aldrig haft en utställning som den här. Det känns jättekul, säger hon.
När hon för ett par år sedan ställde ut på ett gym tittade en av besökarna länge på verken och sade "Någon som målar på det här viset kan ju aldrig vara deprimerad." För Jessica Marklund är den känslan utgångspunkten – skönhet, glädje och lättsamhet.
– Det var fint att höra, även om det kanske inte riktigt är på det viset. För mig är målandet ett sätt att få upp energin när den är påväg ner, det är som terapi.
Hon beskriver processen som organisk, fri från planering utan bara på känsla. Motiven varierar i stämning, men gemensamt är att de porträtterar en värld som inte riktigt är som vår.
– Det går mycket i perioder, ibland vill jag bara måla blommor, ibland bara rävar. Jag vet inte var det kommer ifrån. För mig är det också viktigt att jag ska känna mig fri när jag skapar. Jag har svårt att göra beställningsjobb, jag vill bara måla det jag känner för.
Det går mycket i perioder, ibland vill jag bara måla blommor, ibland bara rävar.