Utanför. "Det är otroligt vackert här, och omgivningarna inspirerar till skapande", säger Goncalo Marques som tillsammans med Linda Remahl driver Lomträsk108. Foto: Maria Wallin.
Det knastrar när bildäcken möter grusvägen. På båda sidor om bildörrarna skymtar vatten. Lomträsk ligger längs en smal, smal landremsa, på kartan likt en orm som slingrar sig över sjön Lomträsket. 38 kilometer från Arvidsjaur, 171 från Skellefteå.
Det här hade kunnatbli en historia om tallskogarna, den breda norrbottniskan, blänket i inlandstjärnarna, midnattssol, avstånden, glesheten. Det här hade kunnat bli en historia om Linda Remahl och Goncalo Marques, göteborgskan och portugisen som träffades i England, föll för lilla Lomträsk och på vinst och förlust flyttade till Norrbottens inland. Men det här är inte den historien. Den handlar fortfarande om Linda Remahl och Goncalo Marques och deras Lomträsk, men den kommer inte berättas enligt den vanliga dramaturgin. Dramaturgin som ekar av frågan "Men varför här?", dramaturgin som gör det möjligt för Aftonbladets journalist att åka till Missenträsk och leverera en text som inte handlar om Sara, utan snarare innehåller en uppräkning av Stockholmska fördomar om glesbygdsbor.
Det här är inte den historien, för vi har för många sådana historier. Det här är historien om Lomträsk108, och den ska berättas lika självklart som om det handlade om ett kulturhus i Stockholms innerstad. Välkommen.
Linda Remahl öppnar dörren till Norrgården. Att platsen varit byns gamla skola går inte att ta miste på – en svart tavla, vida fönster och bänkar pryder den stora salen.
– Jag har länge arbetat med dans, som dansare och koreograf. När vi bodde i England letade jag konstant efter platser att skapa på. Tillslut blev jag less, och jag och sex dansare hyrde in oss i en gård på svenska landsbygden. Där någonstans föddes vår idé.
Ett kulturellt center, en plats där kreativa hjärnor skulle få ro att skapa. Efter intensivt scrollande på diverse bostadssajter dök det upp. Lomträsk 108, alldeles i början av den norrbottniska byn.
– Vi föll direkt. 2013 köpte vi gårdarna, 2015 flyttade vi till Arvidsjaur, säger Linda Remahl.
Goncalo Marques fyller de nätta, blommiga kopparna med svart kaffe. Vad är det egentligen som ska hända där, innanför de faluröda väggarna med Lomträsket som utsikt?
– Vi har dragit igång, men vi är samtidigt alldeles i början av processen. Vi ska renovera, vi ska formulera vad vi är. Vad vi vet är att vi ska bli en plattform för kulturutövare, hit ska kreativa människor komma för att mötas, och skapa, säger han.
Att prata om Lomträsk108utan att prata glesbygd går inte, för bygden är en del av konceptet. Enligt statistiska centralbyrån bor 6 442 personer i Arvidsjaurs kommun. Kring tio av dem bor i Lomträsk. Det är fyra mil till tätorten, och från gårdstomten syns inte närmsta grannen. Att skapa kultur på en sådan plats innebär att ständigt tampas med en urban norm, en norm som säger att kultur bara kan frodas i stadskärnor.
– Vi som bor här har också rätt till kultur. Men samtidigt märker vi ju hur kulturen inte är närvarande här på samma sätt som i städer. Får du inte uppleva kultur i vardagen eller nära där du bor, då blir steget stort att helt plötsligt boka en teaterbiljett. Vi vill vara med och överbygga det glappet, säger Linda Remahl.
För att bli en skapande människa krävs det också att du får uppleva kulturella uttryck. Och när det inte finns där du bor, är det då konstigt att kulturutövandet dalar? Nej, menar de.
– Tanken med Lomträsk108 är att locka hit internationella gäster, men också att ge en röst till lokalsamhället, säger Goncalo Marques.
Under 2013, när de just köpt gården, bestämde de sig för att bjuda in till en internationell dansfestival, med 50 dansare från hela världen. I den stunden utmanade de fördomen om glesbygdsbors kulturella ointresse – för mottagandet från ortsborna var det totalt motsatta.
– Det var väldigt populärt. Många som bor här kanske inte har möjlighet att ta sig till större orter, och nu erbjöds sådant som ofta inte sker på glesbygd. Byborna kom hit varje kväll, deltog i den moderna dansen och tittade. Ett äldre par sa till oss: "Vi trodde aldrig att vi skulle få uppleva något som det här under hela våra liv", säger Goncalo Marques.
Just nu är det på många plan tyst kring konceptet Lomträsk108. Linda Remahl och Goncalo Marques har medvetet tagit ett steg tillbaka, etablerat kontakt med stjärnarkitekten Gert Wingårdh och planerar frenetiskt inför framtiden.
– Vi håller på att ta över teatern i Glommersträsk, och vi tittar på andra fastigheter i byarna runt omkring, säger Goncalo Marques.
Lomträsk108 är ett exempel på kultursom spränger sig bortom rådande normer. Lokaliserat på en geografisk plats som omgärdas av exotifierande, och fördomar kring dess invånare, är initiativet lika mycket en politisk handling som kulturgärning.
– Ibland frågar folk: varför här? Och då tänker jag alltid: varför inte här? Kultur måste genomsyra hela samhället, alla platser. Och även Lomträsk, säger Linda Remahl.