Samebyn har vinterbetslandet i området mellan Norsjö, Lövånger och Robertsfors. Där har det i flera månader varit svårt för renarna att komma åt föda.
Först kom enorma mängder snö i oktober. Sedan följde regn, blidor och iskyla som gjorde att det tinade ihop till ett 20 centimeter stenhårt snölager.
– Det är en av de värre vintrarna, konstaterar Jörgen Stenberg.
Malå är långt ifrån den enda samebyn som känner av problemen. I år har 19 samebyar ansökt om katastrofskadeskydd från Sametinget.
Inget talar heller för att det ska bli bättre framöver. Tvärtom ser Jörgen Stenberg en tydlig trend, där läget förvärras i takt med att klimatförändringarna märks allt mer.
– De senaste tio åren har sju vintrar varit riktigt dåliga. Det finns ett samband med att de åren är de varmaste som uppmätts och att vintrarna blir varmare.
– Urfolken i de cirkumpolära områdena drabbas först och hårdast av klimatförändringarna och rennäringen är en del av det.
För Malå sameby har det akuta läget inneburit att det inte längre räcker med stödutfodring. I stället har man satt in helutfodring.
I takt med att förhållandena ändras kan även områden som idag inte är kärnområden få ökad betydelse för renskötseln, tror Jörgen Stenberg:
– Fokus ligger ofta på de lavhävdade hedarna, men det är de hänglavsbärande granskogarna som i alla tider varit renens livlina vid dåliga betesvintrar.
– Blir betesförutsättningarna nu konstant sämre på grund av varmare vintrar så måste skogsbruket ta det i beräkning när de klimatanpassar sin verksamhet.
De senaste tio åren har sju vintrar varit riktigt dåliga. Det finns ett samband med att de åren är de varmaste som uppmätts.