Till vardags var den enkel, i bomull och ofta rutig. Till fest kunde det simpla tyget ersättas av följsamt silke, eller flärdfull spets. Hilkan tillhör den västerbottniska historieskrivningen och var en självklar del av kvinnors klädsel under en lång tid. Ringvor Gustafsson vill sätta det blygsamma klädesplagget i rampljuset, och låter det spela huvudrollen i sommarens utställning i Rengård.
– Det var självklart att ha hilka. Särskilt viktigt var det i kyrkan. Även om det fanns finare hilkor så var det här i Västerbotten vanligast att bara ha en fushilka, som du bar när du arbetade på gården, säger Ringvor Gustafsson.
Hennes ladugård i Rengård har förvandlats till en stämningsfull utställningslokal. Där samlas gamla hantverksverktyg, stickmaskiner, Västerbottensdräkter och förkläden från många generationer tillbaka. Gemensamt är att allt handlar om textilhantverk.
– Jag ser det som lite av min mission, att upplysa om textilhantverket. Jag tycker att kvinnornas fantastiska hantverk har fallit i glömska och det behöver lyftas fram. Få förstår vilket jobb de gjort, säger hon.
Den fasta utställningen "I anmödrarnas spår" har pågått i tre år, och varje sommar presenteras ett nytt tema. De flesta av hilkorna som nu visas upp kommer från Ringvor Gustafssons egen släkt, och från släktgården i Rengård.
– De nyaste är kring 40 år gamla. Någon kommer från Narvik, som min man köpt när han var ute på sjön, någon annan från andra delar av världen och någon har jag gjort själv.
Där finns allt från klassisk 1800-tals hilka i rödrutig bomull till den tunna 60-talsvarianten.
– Jag tycker det är kul att visa på en blandning av årtionden, material och mönster. Förutom utställningen erbjuder jag även besökare att lära sig väva. Jag hoppas kunna väcka ett intresse för textilhantverk, säger Ringvor Gustafsson.
Utställningen har öppet till i mitten av augusti.
Jag ser det som lite av min mission, att upplysa om textilhantverket. Jag tycker att kvinnornas fantastiska hantverk har fallit i glömska.