I det senaste avsnittet av webb-TV-programmet Brottsplats, som går att se på norran.se, tas den senaste tidens våg av grova våldsbrott i Skellefteå upp.
Det handlar om flera rån och våldsdåddär knivar, yxor och basebollträn varit inblandade. Det har till och med förekommit att gärningsmännen har filmat sina brottsoffer.
Listankan göras lång. Bland annat rör det sig om fem rån, exempelvis mot två apotek som rånades på läkemedel. Men även ett flertal ytterligare knivbråk, bland annat på Morö backe i oktober, där en 20-årig man miste livet.
Förra året beslagtogs 111 knivar och andra farliga föremål i främst centrala Skellefteå. Det är fyra gånger så många beslag jämfört med 2014 då polisen gjorde 27 beslag.
Något som återkommer i rapporteringen är att dessa brott ska ha skett i ”vissa kretsar”. Och det stämmer att i centrum för dessa våldsbrott står yrkeskriminella med missbruksbakgrund.
Men betyder det att vi bara kan avfärda den här brottsligheten som något som ändå ”bara drabbar dem själva”?
Nej, absolut inte.
Vart och ett av dessa brott är en tragedi, inte bara för de som är direkt inblandade utan också för ett flertal andra människor runt omkring. Här finns föräldrar, syskon, barn och vänner som alla indirekt drabbas av detta meningslösa våld.
Därför vänder jag mig mot att tala om brottslighet som något som sker i ”vissa kretsar”, eftersom effekterna av den brottsligheten letar sig långt utanför ”dessa kretsar”.
Samtidigt har jag full förståelse för varför polisen, och även vi journalister, väljer att säga på detta vis. Att lugna den befolkning som inte ingår i ”dessa kretsar” har naturligtvis ett värde. Detta är inte ett oprovocerat våld som riktar sig mot vem som helst.
Faktum är att oron för att själv utsättas för brott har minskat genom åren. Det visar den tillgängliga statistiksom finns i ämnet hos Brottsförebyggande rådet.
2008 svarade 23 procent av västerbottningarna att de oroades för brottsligheten i samhället. Men 2014 hade den siffran sjunkit till 12 procent.
Och allra oroligast är de äldre kvinnorna, 75-79 år. Vilket också är den grupp i samhället som löper allra minst risk att faktiskt utsättas för brott, enligt samma statistik.
Oro för brottslighet och faktisk risk att själv utsättas går inte alltid hand i hand.
Så självklart finns det en vettig anledning att på olika sätt försöka minska den upplevda risken att utsättas för brott.
Men glöm inte bort att även inom ”dessa kretsar” finns betydligt fler som lider skada av brottsligheten än de som faktiskt utsätts för den.