Hemmastadd. Weyni började praktisera på äldreboendet Sörgården redan när hon gick SFI, nu har hon fast jobb åt kommunen. Foto: Lennart Enkvist.
När Weyni tvingades fly från Eritrea såg hon ingen annan utväg än att lämna kvar barnen hos sin mamma. Förhoppningen var att de snart skulle ses igen, men väntan blev längre än de kunde ana.
– Det har varit jättesvårt, säger Weyni.
Efter nästan sju månader i Boden kom hon till Malå 2012. Här läste hon SFI och vård och omsorg innan hon började studera till undersköterska i Arvidsjaur.
En av lärarna där var Sara Möller och hon blev mer än en lärare för Weyni. Hon hjälpte henne även genom de mörka stunderna, när saknaden efter barnen var för svår:
– Hon ger förslag och lugnar mig. Hon är mitt hjärta.
Nu har Weyni fast jobb inom äldreomsorgen i Malå, ett jobb hon trivs mycket bra med. Och efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan blev lyckan fullständig när Weyni för några veckor sedan återförenades med sina döttrar.
Gick på nätterna
Precis som sin mamma lyckades Nardos och Delina fly från Eritrea efter att ha gått till grannlandet Sudan – en nattlig vandring som tar flera dygn och som både är farlig och dyr.
För Weyni blev det en oviss väntan innan hon fick veta att flickorna var i säkerhet. Så småningom kunde hon också flyga ned till Sudan och ta med dem till Sverige. Mötet på flygplatsen blev känslosamt.
– Vi grät av glädje. Mina kompisar var där och de grät också. Alla grät.
Förra veckan började Nardos och Delina skolan i Malå och de har redan hunnit bekanta sig med snön. Den första skidturen avverkades i fredags.
Det enda som känns sorgligt är att flickorna och mormor inte längre träffas. Efter alla år tillsammans är banden starka, därför blir det många tårar när de talas vid på telefon.
Men nu är Weyni och hennes döttrar inställda på att skapa sig en framtid i Sverige. 12-åriga Nardos har alltid drömt om att bli läkare och 9-åriga Delina vill bli lärare.
– Jag har berättat mycket om Sverige för dem. Här finns det frihet och om de är duktiga i skolan kan de få ett bra jobb, säger Weyni.
Vi grät av glädje. Mina kompisar var där och de grät också. Alla grät.
Omställning. Nardos berättar att det är stor skillnad mellan skolan i Eritrea och i Sverige. Där var de 63 elever i en klass. Foto: Lennart Enkvist.
I soffan. Delina och Nardos var små när Weyni tvingades fly från Eritrea till Sverige. Nu är de nio respektive tolv år gamla. Foto: Lennart Enkvist.
Tillsammans. Under åren som Weyni varit ifrån Nardos och Delina har de pratat med varandra i telefon flera gånger i veckan. Nu är de åter samlade. Foto: Lennart Enkvist.