Andreas Möller går idag vid Sandbackaskolan i Arvidsjaur. Till hösten väntar mest troligt teknisk linje vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Förra veckan tog teknikintresset honom till Förbundet Unga forskares utställning i Stockholm, men vägen har inte varit lätt.
– Jag har gjort ett projektarbete om kvantfysikaliska slumpgeneratorer och valde då att ställa ut det projektet. Det började med en semifinal i Luleå. Där får man skicka in projektbeskrivning och liknande, och så blev jag antagen till semifinal. Då fick jag åka till Luleå en dag och ställa ut en dag på teknikens hus i början av mars, säger han. Projektet presenterades för allmänhet och jury. Från Luleå skickades två projekt och ett av dem var Andreas.
Stor jury
Under två dagar förra veckan presenterades projektet för allmänhet och jury på tekniska museet i Stockholm.
– Juryn var rätt så stor, totalt 20 medlemmar inom olika områden. 55 projekt på hela utställningen, berättar Andreas. Vid utställningens final kammade han hem två stipendier: Tekniska museets vänners stipendium för samhällsnytta och innovation, samt företaget Intels stipendium som heter Intel excellence in computer science.
Just att få stipendium från Intel, som är ett mycket stort multinationellt elektronikföretag, tycker han känns toppen.
– Det bästa med det här är väl egentligen att bli uppmärksammad för det man har gjort. Med ett gymnasiearbete kan man egentligen bara nå till en nivå, så på så sätt är det kul att gör man det bra så kan man få mer uppmärksamhet än ett bra betyg. Sen är det förstås trevligt att ha ett stipendium från Intel kring datavetenskap. Det känns som en jättebra merit.
Vad handlar arbetet om?
– Man kan göra slumptal på många olika sätt. Till exempel kan man låta en dator göra det, men problemet är att en dator gör bara vad vi säger till den, och om vi måste säga till den hur den ska göra sina slumpval så är det inte slumpmässigt. Kort och gott går mitt arbete ut på att man har en laser som man delar upp i två olika strålar. Sedan drar vi ner effekten på lasern så vi skickar bara en foton, en ljuspartikel. Kvantfysiken säger att vi kan omöjligen förutspå vilken av de här två vägarna som fotonen kommer att välja. Om man till exempel ska kryptera en banks banktjänster så är det vill man ha äkta slumptal som faktiskt går att kryptera med, där ingen kan räkna ut hur det använts. Så inom kryptering är det här väldigt spännande, även inom vissa typer av simulering samt att lotterier och casinon är ganska intresserade av det här.
Malin Johansson