- Gimonäs är klart för kvalfinal till allsvenskan.
- Gamla Stan ångar på i JAS-slutspelet.
- Dalen spelar semifinal i SM-slutspelet.
- Wibax är klart för kvalfinal till SSL.
Vad har alla dessa gemensamt?
Jo, i alla fall en sak enligt mig.
Kontringsspelet. Samtliga dessa fyra lag har sin styrka i snabba omställningar och det har nu gett dem framgångar. Och det är givetvis ingen slump.
Senast för Gamla Stans del, hemma mot Falun, hade de förvisso ett ganska kraftigt bollinnehav. Men trots det så var det till stor del vid kontringar som de gjorde mål.
Skellefteå IBK mot Gimonäs var det glasklart att omställningarna var den stora skillnaden.
Hela Dalens spel bygger på att falla hem, spela tajt försvarsspel och kontra hypersnabbt.
Likaså är det för Wibax.
Alla dessa lag har nu alltså nått stora framgångar och framgångsvågen är säkerligen inte över.
Jag vet inte om jag hyllar det eller dissar det, men på något sätt gillar jag ändå det spelsättet.
Vi som åskådare gillar när det går fort och det blir inte underhållande när ett lag ställer upp och bara rullar runt, runt och runt i väntan på att motståndarna går bort sig. Och bevisligen är det inte matchvinnande.
Vi från läktarhåll vill se fart och det är genom snabba omställningar det går fort. Men är det rätt väg att gå för innebandyn som sport att alla lag faller hem lågt, tar skottäck och spelar trångt försvarsspel. Är det underhållande?
Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
Jag vet inte heller syftet riktigt med detta inlägg mer än att jag är intresserad över att höra andras tankar kring detta.
Så vilken väg är rätt väg att vandra för innebandyn?