En bok om kvinnans möjligheter och begränsningar? Tja, enligt baksidestexten är det vad debutanten Agnes Lidbecks ”Finna sig” avhandlar.
Romanen börjar på en förlossningssal där huvudpersonen, Anna, nyss genomgått ett kejsarsnitt. Bröstmjölken vill inte rinna till, maken Jens matar den nyfödde med ”en liten sked, droppe för droppe. Hans tålamod är oändligt men ibland när barnet sover går han ut ur rummet”.
Åratal senare skall dock denne Jens lämna rummet för gott. Det vill säga, han bekräftar att han hittat en annan kvinna under sina ständiga arbetsresor till Oslo.
Anna har då redan kompenserat bortfallet med en egen älskare, den hyperkänslige konstnären Ivan. Nu flyttar hon in hos honom – och blir varse en alltmer nyckfull figur, som dock en dag gråtande berättar han fått cancer. Anna går in i samma vårdande roll som hon tjugo, tjugofem år tidigare förväntades uppfylla för sina barn. "Finna sig” saknar dialog, likt en stumfilm från förr. Men tiden är nu, och platsen påtagligt intellektuellt storstadsmässig. Villkoren för min barndoms kvinnor i bondesamhället kan kännas extremt avlägsna. De hade väl inte tid att fundera över sina möjligheter, överhopade av barnkullar och praktiska problem. Eller ändå kanske inte? De båda barn som Anna föder, försvinner snabbt bort ur berättelsen. Vad som händer henne när Ivan också är borta är ovisst. Kanske ”finner hon sig” på ett helt annat sätt.
Stefan Holmberg