En av flickans föräldrar, som studerade hemifrån, hörde plötsligt fotsteg på trappen utanför. Det visade sig vara dottern som kommit hem. Flickan hade lämnat den pulkautflykt som förskolan var ute på. Hon promenerade hem helt ensam, längs en hårt trafikerad gata. Pulkabacken låg mellan hemmet och förskolan, och efter en stund anlände även personal.
– När jag såg att det var dottern som stod på trappen blev jag alldeles chockad, jag var så upprörd att jag skakade, säger mamman till Norran.
Flickan är i behov av särskilt stöd, hjälp och stimulans, vilket styrks av bland annat läkare. Incidenten vid pulkautflykten är bara en i raden av brister som föräldrarna tidigare pekat på, men den allvarligaste. Bara i höstas togs en ny handlingsplan fram gällande flickan. Där påpekas bland annat vikten av en noggrann tillsyn, eftersom flickan lätt vandrar iväg.
– Det tas fram nya rutiner och riktlinjer och dessa förtydligas, gång på gång, men själva bemanningen på skolan är densamma och barngruppen är ju lika stor. Så länge det inte förändras kan jag inte se hur något ska bli bättre, vare sig för barngruppen eller vår dotter, säger mamman.
Föräldrarna hade ett nytt möte med förskolechefen i förra veckan. De fick då höra att ”rutinerna skulle skärpas.” Det blev droppen – nu vill föräldrarna att Skolinspektionen granskar saken.
– Det spelar ingen roll hur duktiga pedagoger förskolan har, och de är fantastiskt duktiga, men effektivare arbetssätt räcker inte till. Behovet tillgodoses inte genom hårdare belastning på personalgruppen utan genom mindre barngrupp med god personaltäthet. Nu är enda alternativet att mer resurser tillskjuts.
Hur känns det i dag?
– Vi mår inte alls bra över situationen, men vår dotter måste fortsätta på förskolan. Det är ett krav för att Skolinspektionen ska utreda, säger flickans mamma.
”Oacceptabelt”
Jan Söderström är för- och grundskolechef i Skellefteå kommun.
Föräldrarna upplever att rutiner skärps gång på gång, men att tillräckliga resurser inte tillförs.
– I höstas, när en ny handlingsplan togs fram tillsköts en tjänst på 70 procent. I dag har den aktuella åldersgruppen 3,7 personal på 21 barn, vilket är en god bemanning.
Om bemanningen är god, varför fortsätter det att brista?
– Utflykter är alltid känsliga situationer, som jag uppfattat saken var personalen inte långt bort och man befann sig i närheten av flickans hem.
3-åringen vandrade längs en hårt trafikerad gata. Är det risker man får räkna med?
– Nej, absolut inte. Vi måste konstatera att något gått fel. Det som hände är oacceptabelt och det beklagar vi.
Barnens behov ska styra tilldelningen av resurser, tillämpas det?
– Resurser är inte bara personal, som jag förstått det vill föräldrarna ha en specifik personal som ansvarar för flickan. Vi tror att det blir sårbart, att det är viktigare med behörig personal som delar på ansvaret, säger Jan Söderström.