Det är ett antal personer (kanske är du en av dem) som hittat en handskriven lapp i brevlådan: "Vi är ett par på 24 och 23 år som söker hus utanför stan" står det på den "är ni intresserad av att sälja?"
De har faktiskt gjort allt vad de kan, Amanda Edström och Tobias Lundgren, för att optimera husjakten på bästa sätt.
Annonsen på Blocket har gett en del napp. Efterlysningen på Facebook ännu fler. De har varit på fem visningar arrangerade av mäklare. Själva har de kuskat runt i bil, från by till by, och tittat extra noga på ett 50-tal fastigheter.
– Hos några har vi knackat på och pratat med ägaren, det är trevligt, försäkrar Tobias. Men på ställen där folk inte har varit hemma så har vi lämnat handskrivna lappar i brevlådan. Det är ju inte alla som är ute på nätet heller.
Hos den somsjälv letade bostad på 80-talet så ger detta gammaldags lappskrivande nostalgirysningar över hela kroppen. För det var ju så det gick till på den tiden. Man lappade överallt; i portgångar, på anslagstavlor och i en och annan brevlåda. Telefonnumret var förstås med, till den fasta telefonen, ty detta hände sig före mobilerans tid.
Tänk att denna stenåldersmetod fortfarande är gångbar, vem hade kunnat ana det i dessa twittertider. Men hur är det nu, har lapparna gett något resultat?
– En har ringt om dem. En tant. Hon var jättearg. I hennes brevlåda ska det bara läggas post och tidningar, inte lappar, berättar Amanda som tog emot samtalet.
Nähä, det var väl synd att den gamla metoden inte är så framgångsrik längre. Men Amanda och Tobias gav inte upp sitt aktiva husletande för det. Än fanns det flera vita fläckar på kartan att bila runt i.
– Området mellan Skråmträsk och Burträskvägen har vi kvar och så har vi inte kört runt i Gummark ännu, berättade de när Norran fick tag i dem mitt i jakten.
Vad är detnu detta rockabillypar, som möttes för ett år sedan på en rockabillyweekend på Hotell Lappland i Lycksele, drömmer om?
Egentligen är det inte bostadshuset som är det primära. Fast en genuin Västerbottensgård vore förstås trevligt, det tycker de båda två och särskilt Amanda.
Tomten ska vara stor, ett hektar är inga problem, och på denna yta ska det finnas ett garage som rymmer nio veteranbilar, en tio meter lång veteranbuss samt en klassisk äggformad husvagn från 60-talet. Om Tobias får säga vad han tycker så är garaget viktigast av allt.
För Amanda är det ladugården som står över allt annat. En sådan måste det bara finnas. I den ska det ställas in några gamla bilar, för att skapa den rätta atmosfären, och sedan tänker hon öppna ett rockabillycafé där.
En kofri ladugårdska väl inte bli så svårt att få tag på, men Tobias är lite mer tveksam när det gäller garaget. Det måste ju ha de rätta dimensionerna. Förre Lyckselebon Tobias, som flyttade in i Amandas lägenhet som ligger ovanpå Pizzeria Hawaii (som ligger mitt emot Brännanskolan) för ett par månader sedan, saknar verkligen ett eget garage att meka i. Allt han äger i form av fordon från 1900-talets mitt befinner sig fortfarande i de gamla hemtrakterna.
Men priset då … hur mycket är de beredda att slanta upp egentligen?
– Vi har en budget på 1,7 miljoner, berättar Tobias.
– Stället får ligga en till tre mil utanför stan, tillägger Amanda. Men vi vill att det ska vara vatten i närheten.
Just det. Så såg alltså drömmen ut för ett par veckor sedan, men vad hände sedan?
Jo, paret ärfaktiskt precis på vippen att bli med egen fastighet. Fast ännu är kontraktet inte skrivet, så än så länge är det rätt mycket hysch-hysch. Innan namnteckningarna är på plats kan man inte vara helt hundra.
– Vi såg stället när vi körde omkring redan före jul, berättar Amanda stolt.
Allt de önskar sig, plus sommarstuga och diverse andra byggnader, finns på gården. En del skog ingår också, så det är nog snarare ett hemman som håller på att bli deras.
Och kanske bäst av allt: Budgeten kommer att hålla. Garanterat.