Norsjöfödde Sam Nilsson var 1981-1999 vd för SVT. Han inledde sin karriär på Skelleftetidningen Nordsvenska Dagbladet och det var som journalist på den han kom att bevaka Akkavareolyckan.
Nilsson skriver i ett mejl till Lennart Öhman:
"Jag var den förste och för en lång stund den ende reportern på plats. Jag koncentrerade mitt arbete på att fotografera och intervjua ett antal SJ-tjänstemän...Om du läser min memoarbok "Kalabaliken på Gärdet" ser du hur jag arbetade och vad jag tänkte. Jag var ensam medarbetare för Nordsvenskan, ND, men försökte samtidigt sätta in olyckan i ett vidare sammanhang den pågående rationaliseringen inom SJ."
Sam Nilsson lärha varit den första som fick en intervju med dem som körde lokalgodståget. Så här berättade han då, något förkortat:
"Försiktigt gläntade frun på dörren och litet tveksamt släppte hon in mig. Själv satt Ville Ståhl vid köksbordet. Han verkade inte chockad eller eljest uppriven. Man hade kanske väntat sig det, men som han själv sade: Det är väl en reaktion, som kommer efteråt. Än är allt overkligt. Som en mardröm ur vilken jag helst skulle vilja vakna.”
”Allt gick ju så fantastiskt fort. När vi kom ut ur kurvan så var rälsbussen alldeles inpå oss. Vi hann inte göra någonting alls. Mitt lokbiträde tog åt dörren men han hann inte hoppa. Det blev en hemsk smäll. Ett öronbedövande brak, så blev allt tyst igen. Solen lyste. En ljum vårvind svepte röken från vårt lok ned på oss. Vi förstod att något fruktansvärt hade inträffat."
”Det var en hemsk syn som mötte oss. Vi hörde jämmer från den hoptryckta rälsbussen och skyndade dit."
Intervjun publicerades itidningen ND den 29 mars 1956. Lokföraren hade inte någon del i olyckan, utan körde efter de order han hade.
Sveriges Radio, som då hade en enda kanal, var ensam riksnyhetsförmedlare då, men det dröjde till 17-tiden, vid ett extra Eko som svenska folket fick reda på olyckan. Tv:n hade inte gjort sitt intåg. Tidningsjournalisterna som fanns på olycksplatsen fick inte ut sina rapporter förrän dagen därpå. Det var radion som gällde samt djungeltelegrafen. Telefonerna gick varma. Någon av de stora tidningarna, förmodligen DN, lät en fotograf flyga dit. Planet cirklade flera varv runt sjöviken där olycksekipagen stod. Nyheten om olyckan spred sig snabbt från by till by. Från passagerarnas hemorter strömmade folk till olycksplatsen många mycket oroliga och med andan i halsen.
Lennart Öhrman