Mattias Bjursell har varit med i räddningstjänsten i Norsjö i elva år och är därmed en av de mest rutinerade i kåren.
Sveriges omkring 11 000 deltidsbrandmän spelar en viktig roll när ibland livsavgörande räddningsinsatser ska utföras. Inte minst är det så på många mindre orter.
Men det är också en yrkesgrupp som det råder brist på i många kommuner. I Norsjö och Malå var nio av totalt 40 tjänster vakanta i början av året.
Mattias Bjursell vid räddningstjänsten i Norsjö är en som kan vittna om att personalomsättningen har ökat. Han berättar att han varit med i kåren i elva år och att det bara är fem av hans kollegor som har varit med längre.
– Många är bara med i tre år, sedan slutar de, säger han.
Vad är då orsaken? Kristina Frank tror att det bland annat har att göra med människors familje- och arbetssituation. Med ständigt återkommande jourveckor är det mycket som ska stämma.
– Många jobbar skift och om man har barn och en partner kan man vara lite låst, säger hon.
Mattias Bjursell ser fler förklaringar. En är att ersättningsnivån relativt sett har sjunkit. Förr var den årliga ersättningen ungefär en fjärdedel av en medellön, nu är det nere på en sjättedel, konstaterar han.
Sebastian Salomonsson tar sig fram genom korridorerna på Solbacka utan att se någonting, en rejält tuff utmaning.
Dessutom pekar han på att arbetet har förändrats. Inte minst har det blivit många fler utryckningar vid sjukvårdslarm, i väntan på ambulans.
– Det har blivit en annan typ av larm. Förr var det bränder och bilolyckor. Nu är hälften IVPA. Och det är inte alltid så roligt heller, säger Mattias Bjursell.
Då känner ni också av ambulansbristen?
– Ja, den påverkar oss också, konstaterar Kristina Frank.
Nu hoppas hon och hennes kollegor att rekryteringen lossnar och att fler väljer att stanna kvar i yrket. För det är en enormt viktig insats de gör och som brandman kan man verkligen göra skillnad.
Linus Holmström är en av de senast anställda. Till vardags jobbar han på Norsjö Betong.
Och visst finns det nytt blod i kåren också. Linus Holmström och Aron Johansson började så sent som i februari och håller nu på att växa in i rollen.
– Jag ville prova något nytt. Det kändes spännande, säger Linus Holmström.
Aron Johansson berättar att det var kollegor på jobbet och bekanta som är deltidsbrandmän som väckte hans intresse. Han har även hunnit med att vara ute i hetluften:
– Som ny blir man inte satt på det värsta. Men i somras var det i alla fall en skogsbrand som jag fick prova på.
Flera av Aron Johanssons kollegor på Drömtrappor var deltidsbrandmän. Då bestämde han sig för att testa själv.
Enligt Göran Josefsson, chef för räddningstjänsten i Norsjö och Malå, har också personalläget förbättrats sedan i börjat av året.
Men att vakanserna börjar täppas till betyder inte att allt är frid och fröjd.
– Alla ska utbildas också. Det tar en stund, det är nästa bit, säger Göran Josefsson.
Han berättar att det finns vissa arbetsuppgifter som de nya brandmännen kan utföra tämligen omgående. Till exempel att sköta pumparna eller vakta vägen efter en trafikolycka.
Däremot krävs det mer utbildning för att rökdyka eller köra brandbilen.
Att utrustningen fungerar är A och O för Andreas Eriksson och de andra brandmännen i Norsjö.
Göran Josefsson framhåller också att kommunerna med åren har fått ta ett allt större ansvar för utbildningen. Samtidigt har pandemin satt käppar i hjulen för den delen:
– Vi har haft en preparandutbildning via Region 10 där vi hjälps åt och far till Arvidsjaur, Arjeplog, Malå och Storuman. Det ger ganska snabbt en bra grund. Men där har corona ställt till de under de här två åren.
När det fattas folk blir lösningen att den befintliga personalen måste jobba mer. Egentligen ska grupperna har jour var fjärde vecka, nu blir det ofta tätare mellan passen.
Att utrustningen fungerar är A och O för Andreas Eriksson och de andra brandmännen i Norsjö.
Det sliter på personalen, konstaterar både brandmännen och räddningschefen. Helst hade de velat ha en personalpool som kunde gå in och täcka upp vid behov.
– En del måste gå extrajourer, det är ganska slitsamt. Måndag till fredag är det sällan några problem. Men på helgen vill folk gärna vara lediga, kanske vara med familjen.
– Och ibland måste vi dra totallarm så att vi får ut fler, säger Göran Josefsson.
Den svenska räddningstjänsten sysselsätter närmare 16 000 brandmän. Nästan 11 000 är deltidsanställda.
Att det har blivit svårare att bemanna deltidskårerna tror han hänger ihop med förändringarna i arbetslivet.
I dag byter folk jobb oftare än förr och om man då går över till en arbetsplats där det inte passar att ha jour blir det också större personalomsättning inom räddningstjänsten.
– Men förhoppningsvis ska vi komma ikapp igen. Vi måste ha folk på orterna, det måste funka. Det är tur att det är många som ställer upp och är duktiga, säger Göran Josefsson.