Ekorrungarnas mamma hade försvunnit och Thomas Magnusson i Norsjö såg hur ekorrungarna satt kvar på taket själva. Flera timmar passerade och han såg hur de blev mer och mer slöa.
– Det var varmt på taket och de var inte stora. Fåglar började komma närmare och närmare, det samlades fem–sju stycken på taknocken, och jag såg en rovfågel. Till slut tänkte jag att jag måste göra något. Det var inget märkvärdigt egentligen, berättar han för Norran.
Eftersom han var på jobbet och hade tillgång till en maskin med korg som når väldigt långt åkte han upp med den till taket.
– Jag körde försiktigt mot dem och stod stilla en minut och avvaktade, för jag ville inte skrämma dem. Men så blev den ena nyfiken och sniffade på korgen och hoppade sedan in i den. Jag började köra ner, och då hoppade den upp på kanten, men såg väl hur högt upp vi var och ändrade sig och gick ned i korgen igen, berättar Thomas Magnusson.
Den andra ekorrungen ville inte komma lika självmant. Thomas kämpade i 30 minuter med att försöka locka den.
– Men det gick inte, så till slut så tog jag på mig en handske och tog tag i den och åkte ned. Den började pipa, men slappnade av på väg ned. De hittade åt varandra ganska snabbt nere på marken och sedan sprang de iväg.
Han är glad att han kunde hjälpa till, så att ekorrungarna slapp bli mat åt fåglarna.
– Ja, det här är ju inte nåt man gör varje dag, säger han.