Pytteliten chihuahua eller ståtlig irländsk varghund - storleken har ingen betydelse för inget går upp mot en väluppfostrad hund som sitter på kommando och som klarar av att möta en annan hund på kvällspromenaden utan att starta världens slagsmål med hoptrasslade koppel och uppjagade mattar som följd.
Ett gott uppförande, det kan alla hundar lära sig bara ägaren använder rätt inlärningsmetod. Det säger Susanne Lindberg som drivit Rackarungarnas hundskola i fyra år och som tränat hundar ända sedan 70-talet. Det vill säga på den tiden då hundträning betraktades som en ren hobby och hundtränare enbart såg sin syssla som en fritidssysselsättning.
Nu är det andra tider. Hundinstruktör har blivit ett yrke som det faktiskt går att leva på.
- Numera är folk villiga att lägga både tid och pengar på sina hundar, berättar Susanne som inte bara har skapat en Rambobana med utmanande övningsstationer i skogen. Det finns en agilitybana, en inhägnad bana där vem som helst kan checka in för att träna hunden på egen hand, en rallylydnadsbana hemma på gräsmattan samt utrustning för att träna det allra hetaste inom hundsport – nosework – nosarbete.
- Man tävlar i nosework, det kommer att bli större än agility, spår Susanne vars hundkunnande grundlades redan i barndomshemmet i Granå utanför Kusmark. Båda föräldrarna agerade som instruktör och domare på fritiden.
”Bli inte hundinstruktör”, sa föräldrarna till dottern, ”du får bara träna andras hundar hela tiden och inte får du betalt heller."
Susanne började i vården istället och jobbade sedan som journalist på Norran några år. Under tiden fortsatte hundarna att vara det stora intresset. För några år sedan startade hon och sambon ett hundspannsföretag, Rascal Huskies, en snöberoende verksamhet som hölls igång på fritiden ett par år. Därefter var det dags att dra igång hundskolan vars namn inspirerats av det engelska ordet "rascal" som betyder rackarunge.
Numera är folk villiga att lägga både tid och pengar på sina hundar.
- All träning handlar om att slipa till hundens energi, det gäller att ta vara på den och att rikta den åt rätt håll. Jag har tränat räddningshundar i 20 år och jag gillar att hundar får träna på att tuffa till sig så de vågar göra olika saker.
Hundar som deltar i en Rambokurs måste inte bara kunna gå i otäcka trappor där man ser bara luften under sig. De ska ta sig över en hög med bildäck också, balansera på en stock, ta sig igenom stora rör och passera över en väldigt gles bro som mest liknar en liggande stege. Därefter väntar ytterligare fyra övningsställen - stökiga fabriker och annat läbbigt. De hundar som klarar kursens samtliga moment får ett examensbevis i form av en kamouflagefärgad scarf om halsen och utnämns under högtidliga former till ”Rambo”.
Rallylydnad är en annan träningsform som det tävlas i på olika nivåer. Hund och förare går en bana tillsammans där varje station är en skylt som anger vilken uppgift hunden ska utföra på kommando.
Nosework är så nära polisens narkotikahundar en ordinär mellanpudel kan komma och allt fokus riktas mot nosen. Hundar har ju ett fantastiskt bra luktsinne. Med människans näsa är det sämre ställt.
- Känner du eukalyptusdoften? frågar Susanne och sticker en liten flaska under reporterns åldrande kran.
Vätskan är rejält utspädd. Reportens luktorgan uppfångar kanske en halv doftmolekyl, inte mer. Men för vorstehn Hagel är detta rena rama luktbomben. Det behövs ytterst lite, en droppe bara. Droppen duttas på en bit av en möbeltass som stoppas in i en magnetisk burk. Sedan är det locket på och så göms burken, till exempel någonstans på en fyrhjuling.
Sedan är det sele på för Hagels del och så släpps han lös. Med stor iver, vibrerande nos och högljutt snusande söker han efter burken i varenda springa och vrå. Till slut hittar han den förstås och det tar inte särskilt lång tid heller, en minut på sin höjd. När Hagel hittat burken får han idel beröm av matte:
- Jaa det är braaa! Braaa Hagel, duktig hund!
En hund kan inte få nog med uppmuntran och ska det tränas lydnad från grunden, då gäller det att belöna på rätt sätt.
Nu berömmer och belönar vi när hunden gör rätt, gör den fel ignorerar vi det bara.
- En del tror att det räcker med det vanliga torrfodret, men det gör det inte, varför ska hunden anstränga sig för att få torrfoder? Nej, det ska vara riktigt hundgodis, åtminstone i början.
Riktigt godis - typ köttbulle eller korvbit – det är vad som kan få en tio månader gammal grosser münsterländer som heter Skott att både sitta vackert och gå ett varv runt matte på kommando ute på rallylydnadsbanan. Förutom godiset så får han idel beröm när han gör rätt.
- Braa Skott, duktigt! säger Susanne med sin hundtränarröst som är glad och uppmuntrande och som får Skott att vifta på svansen.
Åsikterna om hur hundar bör tränas har förändrats.
- Förr gjorde man det obehagligt för hunden om den gjorde fel, gjorde den rätt slapp den obehaget. Nu berömmer och belönar vi när hunden gör rätt, gör den fel ignorerar vi det bara.
Fullt fokus på det beteende man vill att hunden ska lära sig. Sedan gäller det förstås att komma ihåg att hundar är individer. Alla som har en nära relation till ett djur vet att det är så det är. Fast det betyder inte att en hund som upplevs som skällig måste fortsätta att vara det. Den kan lära sig att hålla tyst på kommando.
Hundskolan är en heltidssyssla för Susanne. Förutom kurserna, som bedrivs hemma på gården, så har hon även kurser på nätet. Är på gång att starta instruktionsfilmer på Youtube (den tioårige sonens eminenta idé), dessutom skriver hon böcker och börjar vara riktigt eftersökt även på långt håll.
- Snart ska jag till Jörn, senare åker jag till Malung och i höst är jag bjuden till Danmark för att hålla en kurs i nosework.