Snart är det julafton igen och för de allra flesta innebär det samma traditioner som tidigare år. För mig innebär det första julafton där det är jag som förbereder allt för familjen. Om ett par dagar landar de i London varpå de kommer att ta tunnelbanan till mitt nya hem i västra London. Eftersom jag har en pojkvän från Irland kommer det bli en liten kulturkrock för barnen.
Den 24:e kommer att firas som hemma, med mammas traditionella julfrukost och julmiddag med Kalle Anka klockan tre. Fast här i London blir det klockan fyra vi kan se det på SVT. Därefter kommer tomten med paket. Dagen efter, juldagen, är då julen egentligen firas i England. Då kommer barnen att få vakna upp till klappar i julstrumpor samt resten av kvarstående paket under granen.
”Chansen att få se snö eller renar utanför huset lär vara minimal.”
Som liten var jag alltid otålig och ville öppna paketen direkt på morgonen, vilket är precis vad de får göra här. Till middagen serveras en stor kalkon, brittiska köttfärspajer, vad de kallar "christmas pudding" och deras traditionella smällkarameller som bör slitas itu av två personer. Till skillnad mot Sverige verkar de inte ha några speciella tv-traditioner för julafton. Däremot visar många kanaler julfilmer som "Home Alone" och "Elf".
Chansen att få se snö eller renar utanför huset lär vara minimal, däremot kan barnen gott iaktta alla rävar som springer runt soporna. Jag har alltid trott det inte går att ha en riktig jul utan att vara hemma med familjen i Norrland. Men nu har vi alla insett att det inte spelar någon roll var vi är, så länge vi är tillsammans. Så de kommande åren kommer vi att varva mellan en traditionell svensk jul och en ”svengelsk” jul.
Det enda jag önskar mig av tomten i år är att ha familjen hos mig. Så om tomten läser Norran - kan du väl se till att det inte blir några inställda flyg från Arlanda.
Jasmine Said