Einar Norlund och Agneta Holmström var två av sju skickliga musiker under välgörenhetskonserten.
Nyligen fylldes kyrkan med sång, musik och lyssnande människor. Prostatacancerföreningen Guldgubben och Bröstcancerföreningen bjöd på välgörenhetskonsert med Conbriokören och Skellefteå manskör under ledning av Leif Åkesson. Folkligt, taktfast och lättsmält. Ordföranden i respektive förening, Leif Sundqvist och Lena Sandberg, inledde med en kort redogörelse av föreningarnas verksamhet och uppgift.
Sedan blev det som ett musikaliskt smörgåsbord med den ena godbiten efter den andra. Ibland körerna tillsammans och i andra fall var för sig. Skellefteå manskör sjöng En vaggvisa från Kentucky med eget sång-banjokomp. En förtjusande visa. Men vilket barn kan somna till en så spännande och upplevelserik sång? Deras Taubepotpurri, eller kanske Taubebuffé, var en mängd låtar hoptryckta på en mycket begränsad tid. Till fingerfärdigt ackompanjemang av Anders Wälimäki.
Conbriokören framförde bland annat Som en sommarvind till tonerna av Agneta Holmströms och Einar Norlunds dragspel. Dragspelet, ett alldeles för underskattat och undangömt instrument som har sin givna plats på en scen. Det var så vackert att vårblåsten var som bortblåst och sommarvinden trängde sig på. Klinga mina klockor var ett annat paradnummer som går raka vägen in i hjärtat.
Tillsammans framförde de Rör vid min själ, Gabriellas sång och Min plats på jorden. Omtyckt? Ja, det är bara förnamnet!
Som ytterligare kryddor fanns stråkarna med Malin Jakobsson, Katarina Fahlgren och Gunilla Vikström samt Magnus Bergner på kontrabas.
Prästen Per Lundström hade en kort och kärnfull andakt som anspelade på Py Bäckmans text i Min plats på jorden.
Melker Johnsson
Leif Åkesson, dirigent och fyndig mellansångspratare.