Våfflor och hälar uppåt sträck när seniorer testar gymmet

Instruktören NiklasAndersson säger att det är rena magin och de som provar att hålla en stång på axlarna och böja knäna samtidigt håller med. Tack vare hältricket kan de sjunka ner riktigt djupt.

Hälar upp! Kom ihåg det om det skulle vara så att någon vill haka på pensionärsträningen som Soo Shim startat på fredagarna.

Ju fler seniorer, desto fler måste hålla igång. Det tyckte kommunen och det tyckte Soo Shim som ansökte om så kallat aktivitetsstöd. Fick 50000 kronor som räckte till att starta en första grupp för några veckor sedan.

Somliga har gymmatförr, andra aldrig och på roddarbänken sitter Maj-Britt Moritz och hugger i med årorna. Förr var hon en hejare på att cykla.

– Jag fick Parkinsons och slutade cykla för två år sedan. Innan dess hann jag med sex Vätternrundor och flera andra lopp. Nu ska jag prova det här istället. Imorgon har jag säkert träningsvärk.

En som aldrig varit på ett gym förut är Berith Lundberg.

– Jag har fibromyalgi och har bara kunnat hålla på med vattengympa. Det är vad kroppen klarar av. Nu testar jag det här. Får se hur det känns.

Eftersom dettahandlar om att prova på, att lära sig och ha det trivsamt tillsammans så är takten inte särskilt hög. Ett träningspass börjar alltid med att man sitter ner, för först blir det 20 minuters teori om kost och träning. Sedan följer 20 minuter i gymmet där fyra träningsapparater förevisas i lugn och ro. Sedan händer det som aldrig brukar hända på gym i vanliga fall.

Den som någongång stuckit in näsan i en träningslokal vet hur det brukar lukta där. En mäktig blandning av svettiga skor, plast och rengöringsmedel. Men känn ... vad är det för ett doftstråk som smyger sig in i näsborrarna borta vid roddapparaten?

Nygräddade våfflor?

Jajamänsan! Och inte är det någon luktvilla heller, för det är detta den sista tredjedelen av passet ska ägnas åt: Ett avspänt fikahäng med småprat om dagens övningar.

Hur går nudettaihop med inledningsanförandet. Det som handlade om att långsamma kolhydrater är bättre än snabba. Och vad är det på våfflorna?

Sylt och grädde.

Och vad finns i sylt?

Socker. Snabbaste kolhydraterna av dem alla.

Men det är förstås en tanke med det.

– De som tränar hårt äter för att träna. Vanligt folk tränar för att äta, förklarar Niklas som hoppas att de som lockats hit (flera är grannar på Nyckelgatan) ska upptäckta just det sambandet och komma tillbaka, även sedan introduktionen är avslutad i december.

Då ska deltagarnaha gått igenom varenda träningsmaskin och dessutom ska de ha provat på det som Soo Shim är känt för. Kampsporter.

Lugn bara. Ögonbrynshöga bensparkar går bort. Gruppen ska få känna på sporternas rörelsemönster på en mildare nivå. Fast just det där har deltagarna (80 procent är kvinnor) nog inte riktigt fått kläm på ännu.

Dessutom har det pratats väldigt tyst om att det kanske kommer att serveras något som är betydligt nyttigare än våfflor längre fram. Tidpunkten får bli en glad överraskning. Kanske när de har tränat upp sina lårs baksidor. För där är vi alla svaga, oavsett ålder. Till och med supertränade fotbollsspelare.